Stort tack till Philip DeCroy som på ett föredömligt sätt redogjorde för de faror som lurar i vassen om vi kan vägra utföra uppgifter inom vården med hänvisning till vårt samvete. Vi vet vad som förväntas av oss när vi väljer att arbeta som till exempel barnmorskor eller gynekologer. Att hjälpa ofrivilligt gravida ingår som bekant.
Det sades i ett tidigare inlägg att ”det inte borde vara ett problem med samvetsfrihet för de få som tänker annorlunda”. Hur vet vi att det blir så få som kommer att utnyttja en sådan möjlighet? Det är många av oss som tycker att utförande av aborter inte tillhör dagens trevligaste uppgifter och det skulle åtminstone ibland vara skönt att få slippa. Men vad händer om jag smiter undan? Jo, någon av mina kollegor måste ta sig an uppgiften. Jag för över problemet på någon annan. Inte vidare kollegialt.
Jag har arbetat på ett mindre sjukhus i Norge där sjukhuspersonal kan slippa utföra aborter. Det finns tre gynekologer på avdelningen. Två av dessa vägrar utföra aborter. Det betyder att den kvarvarande läkaren själv får handha alla abortsamtal och även se till att aborterna blir genomförda om så bestäms.
Det blir inte bara en tung börda för en person utan också ett schematekniskt problem. Vad händer under semesterperioden eller när läkaren av andra orsaker är borta mer än en vecka? Jo, dom abortsökande får antingen vänta tills läkaren åter är i tjänst (vilket innebär onödigt lidande och en senare abort) eller uppmanas ta flyg till systersjukhuset för att söka hjälp där (tidskrävande och dyrt). Varför ska just abortsökande kvinnor särbehandlas? Alla andra patienter får ju hjälp hos oss direkt!
Så jag har sett båda sidorna. Dels hur det fungerar i Sverige där vi alla hjälps åt med alla uppgifter och dels hur det fungerar på min andra arbetsplats där en av tre utför aborter.
När jag valde att bli gynekolog sade jag också ja till att utföra abort eftersom det ingår i tjänsten. Det gäller även barnmorskeyrket. Man kan inte plocka russinen ur kakan och bara ägna sig åt det som man tycker är givande. Alla yrken har en eller flera baksidor, så också vårt.
Låt oss med kärlek och empati stödja och hjälpa dom som inte klarar att genomgå en graviditet. Dom befinner sig ofta i underläge i mötet med oss i vården. Vi har en fantastisk uppgift både som gynekologer och barnmorskor: att trösta och lindra! Inte att vända ryggen till.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR