Det är midnatt i ett tält ute i skogen och vinter. Jag sitter i militärtältet med ledningsgruppen. Det är bataljons­övning för pansartrupperna. Vi sitter och samtalar vid stearinljuset, då händer det: radion sprakar till och ett meddelande kommer: ”bataljonspastorn till stabstältet, soldat vägrar vapen”.

Mitt i natten går jag till stabstältet. Det här verkar spännande. Jag har själv en utbildning som troppchef vid artilleriet, men begärde krigsplacering som bataljonspastor efter min pastorsutbildning.

Så blev det, och nu skulle jag möta en ”samvetsöm”, som det hette på den tiden. Jag möter en  kraftig och spänstig soldat och frågar: ”Hur är det?” Svar: ”Jag vägrar använda vapen!”

Enligt instruktionerna skall soldaten sändas från förbandet för att senare förhöras om motiveringen.

Efter förhör på annan ort om soldatens motivering får han vapenfri tjänst i ett civilt arbete.

Jag själv har som pastor ”haft vapen”, detta har inneburit att jag vid flera bataljoner både i Sverige och utomlands (FN) flera gånger fått vara stöd för militär personal, både meniga och befäl, i många svåra och komplicerade situationer. Detta har känts betydelsefullt och i linje med min tro.

Jag känner också väldigt starkt med soldaten som ”för sin tros skull” vägrade vapen, och jag respekterade honom och ville vara ett stöd när han i vinternatten kom fram till sin övertygelse.

Nu är det en annan tid,

Men mina tankar går vidare. Tänk att det fanns en klausul som mitt i ”stridens hetta” gav möjlighet — en annan uppgift utan vapen.  Och detta var under ”kalla krigets tid”.

När jag så kommer närmare vår tid och ser hur personer avskedas därför att deras samvete inte kan ställa upp på det som de anser är livskränkande, då känns det inte alls bra. Jag tänker på de barnmorskor som säger ja till nya liv med stor glädje, men nekar att vara med om att avbryta liv.

Jodå, jag vet att det finns olika synsätt gällande abort. Jag är inte rabiat abortmotståndare, men funderar över om alla de mer än en miljon utförda ”livsavbrotten”, sedan fri abort blev tillåtna, kan vara absolut nödvändiga? En abort kan inte göras ogjord. Den är definitiv.

Nog känns det som om vi i vårt så pluralistiska och tillåtande samhälle borde ha en klausul som påminner om vapenvägrarens möjlighet.

Juristprofessorn Reinhold Fahlbeck hänvisar också till Europakonventionen att en sådan lag redan finns och den bör tillämpas även i Sverige.