I utbyte ska EU ta in syriska flyktingar som finns i Turkiet, helst sådana som varit snälla och inte försökt ta sig till Europa illegalt.

 Avtalet har kritiserats av människorättsorganisationer för att vara avhumaniserande och, som vår reporter Marie Mauzy beskriver, orsakar det redan kaos och protester i Grekland. 

Det är också svårt att förstå hur det ska fungera i längden. Ska människor, som redan betalat enorma summor till människosmugglare, frivilligt registrera sig, och sedan vänta på att skeppas tillbaka till andra sidan vattnet? Tror någon att desperata flyktingar snällt ska ge upp drömmen om ett bättre liv? Eller någon form av anständigt liv? 

Redan nu visar det sig att flyktingströmmarna tar andra och farligare vägar för att nå den andra stranden.

De som hamnat i interneringsläger i Grekland sitter numera inspärrade bakom taggtråd vaktade av militär. Hjälporganisationer som UNHCR och Läkare utan gränser har gett upp och håller sig borta i protest, vilket knappast gör saken bättre. 

För vad händer nu med asylrätten? Vad hände med allas rätt till ett värdigt och medmänskligt bemötande? Vad händer om människor som blir deporterade per båt tillbaka till Turkiet hoppar över bord? Vem räddar dem då?

Tänk om lika mycket energi lades på att lösa grundproblemen som orsakar flyktingströmmarna. Flyktingsituationen måste lösas, det är klart. Men detta är att börja i alldeles fel ände.