Regioner för jämlik fördelning i hela landet

Tack för ett mycket bra och välbehövligt inlägg i samtalet kring vår nya kyrkas organisation.
Vi behöver förstå att vi behöver lämna gamla former av föreningsstruktur till förmån för nya sätt att finna närhet och demokrati.
Framförallt är det nu viktigt med en känsla för att vi är en ny kyrka i ett helt land. Som medlem går mitt fokus till det lokala och det centrala. I vår moderna tid med mycket som pockar på så går det inte för mig som enskild medlem att tänka regionalt, även om det är bra att göra.
Att de nya regionerna även stämmer överrens med regeringens tankar om våra nya Landsting är också mycket bra.

Skåne växer så det knakar och kommer i framtiden lika stor om inte större än Stockholm. En medveten satsning på dessa områden är självklar.
Equmenia håller kvar i sina juridiska regioner pga bidrag, detta är förståligt. Men equmenia är ett föredömme på att få oss ute i landet att känna för det centrala och har en positiv effekt på våra barn och ungdomsgrupper. Gemensam framtid har nu börjat följa i dessa spår vilket är ett gott tecken.

Kyrkostyrelsens förslag andas nytänk, vision och framåtanda. Ska vi då desperat klamra oss fast vid något gammalt?

Jag förstår också att vi måste lämna gamla strukturer enligt vad Jakob Olofsgård säger, men jag förstår inte kopplingen till equmenia som han säger går i spetsen för en modernare organisation. Så är det många i vårt distrikt som inte upplever det utan i stället en toppstyrd organisation som inte lyssnar på den lokala org.. Därför tror jag på det som majoriteten av utredningen och många senare kommentarer framhåller att regionerna måste ha egna juridiska enheter pss som equmenia. Jag har svårt att se obalansen på regionplan mellan GF o equmenia. Det vi behöver i framtiden är aktivt stöd framförallt för barn- och ungdomsarbete där resurserna bestäms av församlingars behov direkt via regionerna och inte först via centralorganistionen. Det som också saknas i utredningen och som inte styrelsen har adresserat är regionernas ekonomi och bemanning utöver minimum. Självklart ska beslut tas på kyrkokonferensen men alla regioner har olika behov och måste själv kunna agera löpande.
Rådslag i regionerna låter bra men blir snabbt tandlösa utan direkt möjlighet att påverka. Jämför med ordf konferenserna som har lågt deltagarantal.
Jag ser fram emot en viktig diskussion på konferensen!

Vad hände med frågan om de gårdar som idag ägs, underhålls och används av ”regionerna”, ska de också underställas kyrkokonferensen eller ska de, som med så mycket annat, "åka ut med badvattnet"?

Jag ser inte att den frågan adresseras i styrelsens förslag.

Att organisera sig till en enda nationella organisation skapar förstås snabbare vägar för maktutövande vilket av en del ses som en fördel. Den nationella organisationens styrelse har alltid fördel inför kyrkokonferensen i vilken riktning ett beslut tas. I vår organisation, vår kyrka, är makten något som vi vanligtvis ifrågasätter utifrån teologiska tankar. En juridisk regional organisation tror jag skapar en tröghet i organisationens maktutövande vilket jag ser som positivt. Jag hade hellre sett en förstärkning av den regionala organisationen för att på så sätt, vilket t.ex Jakob noterat, möta statens kommande regioner. Det känns väl inte särskilt nytt och fräscht att bygga en organisation utifrån nationalstaten?

Vid equmenias stämma beslutades om en annan regionindelning än den som föreslås av kyrkostyrelsen (Blekinge kopplas till Skåne). Eftersom det sagts att Gemensam Framtid och equmenia ska ha samma indelning så uppstår nu frågan om Gemensam Framtids kyrkostyrelse ska ändra sitt förslag, eftersom equmenia redan bestämt sig (efter vad som rapporterats, har inte sett protokol), eller ska de gamla köra över de unga?