Jag spelade tennis med en vän i grannförsamlingen. Vi pratade om Sune. Han spelade också tennis. Sune är död. På söndagarna sjöng han med i gudstjänsten.  Min vän säger; som ett stickspår:

– När Sune försvann så dog den unisona sången.

Det högg tag i mig, och det hugger fortfarande.

Spelar det någon roll hur vi förebildar den himmelska sången? Visste Sune om sin roll att lyfta den Kristuskropp som han var omgiven av genom sin röst döpt med erfarenheter och tillbedjan? En  kropp med brokiga lemmar och överfull av fullkomlig vardag. Förstod någon i bänkraden hur Sune bar den kollektiva sången för mig men även för andra i bänkarna, både lokalt och globalt? Vem axlar med glädje och förankring Sunes stämma när jag är trött, vilsen eller laddad med pur glädje. Någon måste orka sjunga psalmernas texter för mig och gärna alla verserna. Om och om igen.

Precis som någon predikar för hela rummet, beder  inte bara för sig själv, tar nattvarden även för andra.

Visst måste vi väl öppet erkänna det. Vi sjunger för lite psalmer och när vi gör det så sjunger vi alldeles för få verser. De få verser vi sjunger gör vi ofta till en transportsträcka utan någon stabil landningsbana bland bibeltexter och de djupa vittnesbörden från brokiga och ofta starkt utsatta och berörda textförfattare och tonsättare. Vi värjer oss också från den tradition av människor som med törst och längtan vårdat psalmer mitt i sin vardagsmöda. Som en dörröppnare och som djupa, rena och ärliga böner till Skaparen, Jesus och den helige Anden.

Här finns många glädjande pedagogiska utmaningar i gudstjänsterna för dig och mig.  Jag visar gärna att psalmen också är min smärta, mitt hopp och mitt kitt med bekännande föredömen.

Jag tänker på Sibelius julpsalm ... mitt under en personlig ekonomisk, jag tänker på Hartman, också en smärtornas man:

”Livet vann, dess namn är Kristus.”

Jag tänker på min morgonbön med sånggruppen Kraja:

”Den signade dag ...”

Den signade dag! Gud växer i mig och rustar mig för ånyo en dag. Låt denna dag bli ett liv, bli våra liv och bli Kristusliv.

Alla Sunar ... sjung liv i oss! Eller som Kraja sjunger: Dagen är kommen!

I vissa delar levde hymnerna som lokalt färgade melodier. Den dagen kanske är nära. Den dagen är delbart så vacker i himlarymder, globalt och i kapellen!