Prata med varandra!

Alla blir stumma och tittar ner i tallriken. Men efter en stund tar en tanta till orda.
”Jo, häromdagen skulle jag ta bussen in till stan. Från det andra hållet kom en karl, och han skulle också med bussen. Det småduggade, så vi drog oss in i väntkuren. Plötsligt frågade han vart jag skulle, och så var vi i gång och pratade. Det tycker jag var en riktig karl.”

Häromdagen var det min tur att vänta på bussen. I väntkuren stod en äldre dam, och vi kom att samtala med varann. Jag presenterade mig och pekade på vilket hus jag bor i. ”Ja, jag heter Doverhag”, sa damen , ”men jag härstammar från Ludvika.”
”Där har jag släktingar”, sa jag. ”En guldsmed, som heter Marnefelt. Ja, nu är det sonen Tomas, som driver firman. Tomas mamma Viola var min kusin.”
”Ja, den här klockan köpte jag hos Marnefelts”, sa damen och visade sin fina guldklocka.
Tänk så viktigt det är, att vi människor släpper på stelheten och vågar inleda ett samtal med våra medmänniskor. Ofta händer det att vi har gemensamma vänner och bekanta. Livet liksom öppnar sig för en, och vi har fått en ny vän. Vi vågar visa att vi är ”en riktig människa”.

Anders Wikehult
Mölndal