Går det en gräns för en tidningsredaktion innan den säger nej till att publicera en osaklig insändare under rubriken Debatt? Är det viktigt att Sveriges största ombudssamling, Equmeniakyrkans kyrkokonferens, får en seriös förberedelsefas?

Veckan före konferensen publicerar Sändaren 17/2016 en kria från Åke Henningsson, där han utrycker pinsamhet över en motion och blandar ihop dess förslag med kyrkostyrelsens förslag. Uppenbarligen utan att ha läst vare sig motion eller svar, eftersom ÅH har med ett citat som är omöjligt att leda tillbaka till vare sig motion eller svar.

Hur mycket energi ska det behöva kosta att tillrättalägga felaktigheter här i spalten och på konferensens Påverkanstorg? Eller… är insändaren en medveten handling för att förvirra och desinformera i en fråga som en församling och 57 medlemmar i tre andra församlingar väcker inför den beslutande ombudssamlingen?

Två nästan likalydande motioner har lämnats in och hanterats av styrelsen. I dem lyfts i huvudsak två förslag fram. Öka kontakten med våra kristna syskon i Israel och Palestina och tillämpa ursprungsmärkning av varor från det Heliga landet. Detta för att vi som kristna syskon i Sverige ska kunna undvika att stödja Israels expansionistiska bosättar-politik och dess ockupation av Palestina. Handlingar som fördöms av världssamfundet och Kyrkornas världsråd (KV) därför att handlingarna är illegala.

Motionerna citerar kortfattat KV:s uttalande hösten 2015 och innehåller att-satser som rör ökade kontakter och medvetna konsumentinköp. Uttalandet publicerades på Equmeniakyrkans hemsida i höstas. Människorna bakom motionerna vill ta konkreta steg för fler mänskliga kontakter och ge stöd för ickevålds-handlingar, helt i linje med den vädjan de kristna i Palestina sänt oss under flera år – Kom och Se.

Motionerna har rubriken Handla för fred. Tyvärr ersätter kyrkostyrelsen, i sitt svar på motionerna, att-satserna med ett förslag till uttalande (som tycks vara ett halvt år gammalt svar på KV:s uttalande). För oss motionärer är detta inte att gå från ord till handling. 

Kenneth Kimming, Växjö

Bernt Jonsson , Uppsala