Partiernas metamorfoser

Jag känner inte igen partiet. Visst har du hört den frasen förr. Senaste exemplet är den diskussion som blossat upp om Centerpartiets nya idéprogram. Vad har hänt med det gamla bondeförbundet, landsbygdens parti? Men Centerpartiet är inte ensamt, utan samma fråga har från och till ställts om flera partier. Centerpartiet har också framgångsrikt förändrat sig. I början av 1970-talet odlade partiet en utvecklingskritisk hållning — gröna vågen — med ”icke-socialism”, decentralisering och kärnkraftsmotstånd. Sett över tid blev detta endast ett framgångsrecept vid några val under 1970-talet.

Partier förändras som mest när väljarstödet sviktar. För att parera en nedåtgående trend försöker de förändra politik, profil, image, för att inte säga varumärke. Grundlagen (regeringsformen) säger bara att ett parti är ett namn för en grupp väljare som ställer upp i val. Men är det samma parti bakom namnet om dess politik och väljare förändras? Svaret är att allt har förändras: partierna, den stat de ska styra, samhället och väljarna.

I statsvetenskaplig forskning framhölls länge det svenska partisystemet som stabilt. Forskarna menade att partierna var förankrade i civilsamhället genom att ett parti hade allianser med grupper i samhället som utgjorde dess sociala bas. Socialdemokraternas sociala bas var arbetarklassen, Centerpartiet var kopplat till jordbruksnäringen, Folkpartiet till medelklassen och religiösa minoriteter (som frikyrkorna) och så vidare. Grogrunden till dessa grupper var vissa konflikter som bottnade i motsatta intressen (mellan arbete-kapital, stad-land, religiösa-sekulära).

Sedan slutet av 1960-talet har statsvetarna noterat att betydelsen av intressekonflikterna minskade. Samhällsvetenskapens kanske mest omfattade forskningsinsats har visat att de tidigare grupplojaliteterna avklingade till förmån för tilltagande individualisering. Det fanns flera orsaker till detta. Skillnaden mellan arbetare och medelklass minskade. Arbetarnas antal minskade och de som fanns kvar förborgerligades och blev grannar med tjänstemännen i radhusområdena. Skillnaderna mellan land och stad minskade. Livsstil och utbildningsnivå och annat som hade varit knutna till staden blev vanliga även på landet. Levnadsmönster ändrades. Till exempel vecko-handlar barnfamiljer på landet och i staden i samma ICA Maxi-affär. Sekulariseringen innebar att antalet kyrkobesökare minskade och många tidigare skillnader mellan att ”vara med” i församlingen eller inte försvann. Människor började välja mellan olika livsstilar.

Partierna kan inte längre räkna med några självklara röster från de gamla sociala baserna. Därför appellerar partierna allt mindre till väljare genom att använda gamla markörer som arbetare, landsbygd eller kristen. Istället används ett allmänt tilltal som löntagare, verklighetens folk, vanligt folk, eller bara folk. Den ökade individualiseringen och partiernas minskade intresse att vara knutna till en speciell social bas ökar väljarnas rörlighet mellan partierna. Allt fler väljare byter parti mellan två val. Kopplingarna till partiernas ursprung — deras sociala baser — har blivit svagare.

Den svaga kopplingen till väljarbasen har en tydlig indikator i partiernas minskade medlemstal. Politiker har för många kommit att bli ett yrke bland andra yrken. Utveckling betalas inte av medlemsavgifter utan av offentligt partistöd. Partierna behöver i allt mindre utsträckning sina medlemmar. Partierna blir allt mer självständiga, vilket underlättar när partierna vill förändra sig. I allt större utsträckning har partierna inför varje val börjat fundera på hur de ska kunna vinna sin väljare. För partierna vars gamla sociala bas håller på att försvinna erbjuder den nya självständigheten en möjlighet. De kan skaffa sig en ny profil och nya väljare, något som ideologisk övertygade medlemmar skulle ha svårt att svälja.

Här befinner sig Centerpartiet i dag. Partiet har i stort sett förlorat väljare i 40 år. De kan inte längre vara ett bondeförbund. Dagens landsbygd är inte som den var på 1970-talet. De centerpartister som inte sakta men säkert vill se sitt parti sjunka under småpartispärren till riksdagen måste göra något.

Givetvis vet Centerpartiets partiledning att deras traditionella sociala bas försvinner. Ett motdrag tycks vara att Centerpartiet i allt större utsträckning beskriver jordbrukare som företagare och samtidigt bedriver en politik som avser att gynna dessa och andra företagare. I alliansregeringen basar partiledaren över näringsdepartementet. Centerpartiets ideologiska profil blir allt mer liberal, vilket kan tänkas passa företagare. Det tycks som om Centerpartiets vill behålla jordbrukarna som företagare och samtidigt vinna nya väljare bland dem som är intresserade av företagande. Som en del av detta intresserar sig partiledningen för andra liberala värderingar vid sidan av ekonomin i hopp om att kunna ge Centerpartiet en framtid. Om detta är rätt medicin är något som väljarna bestämmer.