Oroande klen identitet

Joel Halldorf

När två medvetet identitetssvaga studieförbund — Sensus och Bilda — slås ihop försvagas identiteten ytterligare. När det kristna spåkbruket försvinner riskeras också kunskapen.

"Institution” må ha en negativ klang för somliga, men det går knappast att överskatta vad de institutioner som skapades under frikyrkornas framgångsår betytt för rörelsernas identitet och växt. Nu vänder siffrorna nedåt, vilket denna ledarsida tidigare berört (5/11-2013), och det påverkar också institutionerna. Vem kan räkna de frikyrkliga tidningar, bokförlag och organisationer som försvunnit sedan 1970-talet?

När studieförbunden Bilda och Sensus står i begrepp att besluta om samgående är bakgrunden dessa vikande kurvor. Genom samgåendet vill man skapa ett brett superförbund, som blir den organisation som stat, kommun och företag genast tänker på när de vill jobba med frågor som rör existens och etik, eller integration och mångfald. Man vill, som man skriver i remissen ”bli en betydelsefull aktör och samverkanspart i de framtidsutmaningar som det svenska samhället står inför”.

Detta är en generell trend i dag: när kyrkornas medlemstal backar börjar kyrkligt grundade organisationer fråga sig vilken kompetens de besitter, och hur de kan sälja den till andra än kyrkor. Vad har man att sälja som en sekulär stat eller en agnostisk allmänhet kan tänkas vilja köpa?

Det är naturligtvis lovvärt att ställa sin kompetens till förfogande i syfte att skapa en bättre värld. Men när man säljer till någon som inte är kyrka så måste man anpassa sig. Det går inte att tala i teologiska termer om ”efterföljelse”, ”offer”, eller att vara ”en enda kropp”. I stället får man använda termer som ”mening”, ”rättigheter” och ”mångfald”.

Detta behöver inte vara ett problem — om det inte råkar bli så att det språk man använder för att gå den andre till mötes en dag är det enda språk man har. Då har man anpassat sig till den grad att man förlorat sin identitet.

Det är här man kan bli lite bekymrad när man läser materialet från Bilda och Sensus angående samgåendet. Där finns nämligen inget specifikt kristet, teologiskt språk. Språket är präglat av antingen kapitalism eller liberalism. Man talar om effektivisering, konkurrenskraft och samordning. Om demokrati, mångfald och rättigheter. Inga dåliga saker i och för sig, men det är inte kyrkans språk. Och vad händer med identiteten när man inte längre har ett eget språk?

Både Bilda och Sensus ser det distinkta som något som medlemsorganisationerna ska stå för. Själva är de neutrala; barnmorskor med uppgift att hjälpa andra att föda fram sin identitet. Sammanslagningen av dessa två medvetet identitetssvaga studie-förbund kommer därför att resultera i ett förbund med starkare varumärke utåt — mot stat och företag — men med en än svagare egen identitet.

Detta är det vägval Bildas stämma i maj står för. Vilken bildning kommer ett sådant superförbund kunna förverkliga? Kommer det kunna hjälpa kyrkorna att realisera en bildning som har med efterföljelse och Kristuslikhet att göra? När det teologiska språket försvinner från hemsidor och officiella dokument — hur lång tid tar det innan kunskapen försvinner ur organisationen som helhet? 

Joel Halldorf
  • 9 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Lennart Hansson

    Tack för mycket intressanta och tankeväckande synpunkter från församlingarnas utkant.

  • Yngve Kalin

    Viktig analys!
    Joel Halldorf sätter ord på något allmängiltigt i tiden långt i svenska kyrkor och samfund långt utöver Bilda och Sensus!

  • bertil widen

    En av de bästa och viktigaste ledarartiklar jag läst i Sändaren.

  • Torgny Rabe

    Mycket bra uttryckt, verkade inom det SKS som i och med namnbytet till SENSUS förlorade, nej, -gjorde sig av med sin kristna/kyrkliga identitet. I sin strävan efter mainstream rensade man under ledning av sin nye "rektor" bort allting som kunde tänkas stöta sig med potentiella = sekulära medlemsorga-nisationer. Sedan organiserade man om från mycket aktiva lokala avdelningar
    till distrikt och efter inkorporeringen av TBV fanns inget kvar av den ursprungliga kristna grunden i portalen. Typexempel på förlust av egen och unik identitet.
    Mvh, Torgny Rabe

  • Daniella Åslund

    Ingen överraskning för mig som har jobbat på Bilda, känner igen detta redan från då när olika handlingar och styrdokument skulle anpassas...dvs göras mer neutrala och när detta skulle styra verksamhet och utbud till församlingarna blev det för mycket för mig ....en av anledningarna varför jag valde att lämna.

  • Joel Halldorf

    Tack för intressanta och kontruktiva kommentarer! Det vore spännande att höra mer om er erfarenhet, Torgny Rabe & Daniella Åslund. Vad var det som försvann – och hur hade ni önskat att saker och ting gjordes i stället? Går det att bli konkret, eller ge exempel – för att göra det tydligare för oss som inte är en del av den dagliga hanteringen på studieförbunden? Jag förstår att det kan vara svårt, men det vore som sagt spännande att höra!

  • Bo Rosengren

    Var det inte Sensus som gick ut stort med lanseringen av "hen"?

  • Mikael Ivarsson

    Tack för ledaren. Jag är inte lika ifrågasättande till studieförb. planer. Några kommentarer: Kyrkliga inst. har länge sekulariserats, t.ex sjukvård och skolor. Ska vi även återbörda dem till kyrkans språkliga hägn? Kyrkors beslut om samgående grundas i vikande kurvor, vilken utarmning av det teologiska språket medför det? Huvudkommentar: Studieförbund har bildning som huvudintresse o kyrkan ska bära det kristna språkbruket. Jag ser ingen mening med ett parakyrkligt studieförbund. Självklart måste ett studieförbund möta medlemmar med kunskap och förståelse. Kyrkan måste vara självkritisk, hur mycket ”kristen identitetsskapande” bildningsverksamhet kan/vill vi genomföra? Hur många registrerade bibelstudiecirklar finns det t.ex över tid, det kanske är ett mått på intresset av bildning med kristen språklig inriktning i kyrkan? Till slut, (fri)kyrkan har ett egenintresse av bildning och samverkan med studieförb./fhsk. men kyrkliga sammanslagningar med tydligare verksamhetsplaner, mätbara mål o effektivisering gör kanske också kyrkans språk mer präglat av kapitalism o liberalism, ett språk som i förlängningen tyvärr också kan innebära en förskjutning från bildning till mer utbildning.

  • Lars Söderlund

    I sin artikel har Halldorf frågetecken kring språkbruket i underlaget för samgåendet mellan studieförbunden Bilda och Sensus.
    Jag tror vi behöver slå fast att det inte är ett nytt trossamfund som skall bildas, inte heller ett nytt SKR, utan just ett studieförbund vars uppgift är att vara redskap för våra kyrkor.
    Det teologiska språket och ordens tolkning är vi i våra kyrkor inte överens. Det är den bistra sanningen.
    Nu är Bilda ett studieförbund som famnar olika kyrkotraditioner med olika kyrkospråk. Just därför blir det viktigt att tillhandahålla verktyg så att vi ska kunna föra ett meningsfullt bildningssamtal om “storordens” innebörd och tolkning i liv och i tradition.
    Ett eventuellt nytt studieförbund skulle famna alla de kyrkotraditioner som finns i Sverige, en ekumenisk vision. Men den primära uppgiften för ett nytt studieförbund är en bildningsmission. Det vill säga, att vara ett redskap för våra kyrkor och samfund i dess interna bildning, men också vara ett redskap som hjälper våra kyrkor och samfund, med sin teologi, människosyn och syn på skapelsen, nå utanför våra traditionella sammanhang och på så sätt bidra till samhället.