I Sändaren 35/2017 finns en artikel med rubriken Korta krigets långa skugga, där en flicka Nouf Infayat 15 år försöker mörda en israelisk soldat med en kniv eller skruvmejsel. Hon skjuts ner och blir liggande blödande på marken, vilket videofilmas och läggs ut på nätet. Med upprördhet beskrivs, att ingen av de omgivande bosättarna eller soldaterna ger henne första hjälpen, vilket skakar det palestinska samhället. Om hon fått hjälp och överlevt, kanske hon lyckats bättre nästa gång hon varit knivbeväpnad och kommit nära en israel kan man tänka, men enligt artikeln blev hon martyr vid det första försöket.

Att hatet bland palestinierna mot de israeliska bosättarna är stort, med tanke på den brutalitet de ibland utsatts för är förståeligt. Även staten Israel (det enda demokratiska landet i arabvärlden) får i artikeln ”en släng av sleven” med anledning av de områden som ockuperats i samband med alla de konflikter som drabbat landet, sedan det bildades. Flera försök att utplåna Israel har gjorts av grannländerna. Via raketbeskjutningar och intifador har palestinierna orsakat stor förödelse, vilket även slagit tillbaka på dem själva. Ända sedan staten Israel bildades, har landet varit utsatt för angrepp på olika sätt. Att Israel därför har låg tilltro till sina grannar (och palestinierna) är förståeligt.

I samband med en resa till Israel passerade vi utanför Jerusalem en förstad med flera höghus. Invånarna här var övervägande palestinier. De hade fått en förfrågan om de kunde tänka sig att ingå i Västbanken, eftersom de bodde intill denna, i utbyte mot mark där bosättare slagit sig ner. Befolkningen här blev förskräckta och sade, vart ska vi då flytta? De ville inte ha Fatah eller Hamas som sina korrupta ledare.

Ingen kan bättre än dessa invånare se, att det är möjligt för israeler och palestinier att leva tillsammans. Eftersom grannländerna är måttligt intresserade att ta emot palestinier, vore det önskvärt (i nuläget önsketänkande) om israeler och palestinier kunde umgås på ett mänskligt sätt. Att det kan fungera, visar ju trots allt alla de byar och städer i Israel, där palestinier och israeler lever tillsammans i dag. 

Vad var tanken med att ta in denna ensidigt skrivna artikel i Sändaren?