Det är med stort intresse jag försöker följa den ekumeniska utvecklingen i Equmeniakyrkan. Just arbetas på en överenskommelse med Svenska kyrkan om kyrkogemenskap, motsvarande överenskommelsen tidigare med Missionskyrkan. Nu kräver Svenska kyrkan, för att en överenskommelses om kyrkogemenskap skall träffas, att ”omdop” inte får förekomma i de anslutna församlingarna. En sådan överenskommelse kan naturligtvis inte träffas.

Svenska kyrkans ställer alltså krav på att få bestämma det teologiska innehållet i Equmeniakyrkan för att kunna öppna kyrkogemenskap. Kravet ifrågasätter den grundläggande tanken i hela frikyrkorörelsen i Sverige: individens frihet att uttrycka och praktisera sin personliga tro. Kravet drabbar naturligtvis alldeles speciellt den baptistiska sektorn av Equmeniakyrkan.

Vad avses i dokumentet Strategisk plattform med följande ord:

Equmeniakyrkan skall ”… präglas av Guds ord – som väcker tro och förkunnar Guds nåd – och där varje läsare som sin egen teolog i gemenskapen tyder, tolkar och lever Guds vilja och talar till världen” (min kursiv.)? Avser Equmenias styrelse att församlingarna skall neka inträde  för den som inte kan se någon mening i att ha döpts som barn?  Dopet har endast varit en namngivningsceremoni, som sedan inte följts upp vare sig i undervisning, eller i en troende miljö, vilket dock enligt Svenska kyrkans egen lära är en förutsättning för barndopets relevans.

Att kunna döpa en människa som kommer till tro och önskar bli döpt är en omistlig övertygelse inom baptistisk tro och församlingssyn. Jag inser och accepterar ett spädbarnsdop följt av senare  bekännelser av tro och vilja att leva i sitt dop. Avgörande är att man förstår sitt dops  betydelse som livstolkning. Men om någon inte förmår se sitt spädbarnsdop på det sättet är det otänkbart att hindra denna människa att döpas. Ett sådant förbud skulle göra ett allvarligt ingrepp i den personliga friheten för den som önskar medlemskap i församling inom Equmeniakyrkan.

Olle Alkholm skriver: ”Varken arbetet med att bilda Equmeniakyrkan eller processen med ekumenisk överenskommelse med Svenska kyrkan syftade till att lösa de ekumeniska utmaningarna gällande det kristna dopet. I Equmeniakyrkan försöker vi nu föra ett fördjupat samtal om dopets innehåll, ett samtal som alltför ofta istället tycks handla om dopsätt och dopålder. Vi tror att samtalet om dopets innebörd kommer att fortsätta under överskådlig tid.”

Nu riskeras denna öppna syn. Att acceptera Svenska kyrkans krav vore att sätta punkt i dopdebatten.

 Jag har med stigande förvåning noterat att den ekumeniska debatten i Sändaren avstannat. Många diskuterade ivrigt vad kyrkan skulle heta, men bryr sig tydligen inte vad kyrkan skall tro. Och varför syns  kyrkoledningen så sällan i spalterna?