Naturkonsument och kulturproducent

I vissa län i Österrike och i vissa kantoner i Schweiz var man tvungna att ändra vissa regler i allemansrätten som heter i Österrike "Vägfrihet" och i Schweiz "Nutzungsrecht", å ena sidan på grund av all förstörelse genom den starka naturturismen, å andra sidan på grund av den kraftigt växande kommersialiseringen.

Därför tror jag personligen att man även i Sverige med tiden kommer överens om att t ex markägarna måste kunna få betalt t ex för kommersiell bär- och svampplockning o.s.v., dessutom måste de också ha och få den lagliga möjligheten att spärra vissa egna områden för att skydda skog, mark o.s.v.

Avspärrad skog leder inte till ökat skydd för skog och mark. Skog och mark skyddas genom folkbildning. Här har förskola och skola en viktig roll då de inte når bara nya generationer utan också nya svenskar. Genom att vistas i och lära sig om naturen ökar vi medborgarnas benägenhet att värna vår jord inte genom att begränsa tillgängligheten. Ofta hävdas den privata äganderätten på bekostnad av skydd för skog och mark. Privata skogsägare kan, speciellt på mindre orter, göra nästan vad som helst när de avverkar medan vårt gemensamma Sveaskog är betydligt mer påpassat. Genom att skydda allemansrätten/skyldigheten från kommersialisering av alla slag kan vi skapa ett land med hållbar skog för alla medborgare utan nednötta lägerplatser och leder snittslade med sopor och ett hållbart skogsbruk utan förstörda bäckar och kalavverkade branter där jorden rinner ner i vattendragen. Att ha äganderättens makt borde innebära förvaltande av vår livssfär, jordklotet. Inte för det egna utan för alla människor. Då blir det också alla medborgares rättighet och skyldighet att förvalta den jord vi lever på.

Jag kan bara hålla med om folkbildning! Men trots att man har haft stora informationskampanjer, utbildning och forskning om skogarna i skolorna och i massmedierna världen över i de senaste 40 åren, så räckte all folkbildning hittills inte till för att kunna skydda många skogsområden runt om i världen, å ena sidan på grund av lagstiftarnas felaktiga beslut, å andra sidan styr pengar och korruption skogshanteringen, d.v.s. avverkningen och skyddet i stor utsträckning i vissa länder och kontinenter. Det krävs alltså ännu mer utbildning, kunskap, korruptionsbekämpning, samt en samsyn och ett mycket nära samarbete mellan myndigheter, skogsnäringen, forskarvärlden och naturvårdsorganisationer, för att arbeta med skogsskydd och hållbar avverkning. Dessutom måste också lokalbefolkningen få mer inflytande i besluten i vissa områden och det behövs en attitydförändring angående de rika ländernas efterfrågan på virke och betesmarker till köttdjur som gör att skogarna fälls.