Vi lever numera i ett globalt samhälle. -Anthony McGrew, professor i internationella relationer, definierar globalisering som den process där beslut och handlingar i ett hörn av världen får stora konsekvenser för individer och grupper i ett helt annat hörn.

En följd av detta är att världens länder blir allt mer likriktade, och det räcker att flyga mellan olika länder för att få detta bekräftat. Oavsett vilket land man landar i, tycks de flesta flygplatser numera se nästan identiska ut.

En motreaktion till globaliseringen kan också skönjas, vilken benämns som fragmentisering. Både nationer och grupper söker desperat efter särdrag för sina identiteter för att inte utplånas av den globala rörligheten.

Av den anledningen blir historia, kultur och språk allt viktigare och knyts till den nationella identiteten.

Språkforskaren Ann Runfors skrev en avhandling 2003 där hon gjorde undersökningar av flerspråkighet i svensk skolmiljö. Tio år senare gjorde hon en ny undersökning i samma skolmiljö och observerade att lärarnas attityd förändrats från att ha förmedlat ”kunskap och social kompetens” till att numera lära ut ”svensk kultur och kulturkompetens”.

Helt plötsligt stod svenskheten i centrum i det pedagogiska arbetet vilket fick som konsekvens att barn med utländsk bakgrund kallades invandrare, oavsett om de är födda i Sverige eller inte. När lärarna talade om ”vanliga barn” inkluderades inte de flerspråkiga barnen vilket förstärkte utanförskapet.

Trots att ungdomarna i Runfors undersökning talade felfri svenska, vågade alltför få satsa på högskolestudier. Självförtroendet saknades.

Jag berättade i en tidigare ledare om EU-valet (Sändaren nr 32 2014) att i min födelseby Borgstena norr om Borås röstade 54 av omkring 550 röstberättigade på Sverige-demokraterna.

Vid riksdagsvalet steg siffran till 100 personer. Partiet var endast två röster från att bli största parti, och det går tydligt att urskilja i statistiken att missnöjda moderater i stället röstade på Sverigedemokraterna. Jag ser detta som en naturlig följd av rädslan inför globaliseringen, där Sverige influeras av de invandrarkritiska stämningar som råder i övriga Europa.

Många har varit upprörda över Sverige-demokraternas valframgång, och kyrkliga företrädare påpekade att Jesus aldrig gjort åtskillnad på människor.

Är det verkligen en sann beskrivning? Evangelierna berättar att Jesus var förvånad att en romersk officer, en utlänning, överhuvudtaget hade en tro. Jesus riktade sig endast till sina landsmän, och tog avstånd när en utländsk kvinna från södra Libanon ville ha hjälp. Han använde ett bildspråk som var nedsättande genom att likna henne vid en hund.

Men kvinnan gav svar på tal och Jesus vaknade upp ur sin nationella inskränkthet och insåg att Guds rike sträcker sig långt utanför Israels folk. Jesus kom att lära sig i mötet med främmande människor att inte göra åtskillnad. Det kan även den som röstade på Sverige-demokraterna göra, om bara vi i kyrkan ärligt återger vad evangelierna berättar om den saken.