Ett epitet man i vänsterkretsar kan sätta på allt man inte gillar. I Sverige finns inga riksdagspartier som har en nyliberal agenda. Solidariskt finansierad välfärd, om än med olika huvudmän är inte ett uttryck för nyliberalism. 

Att Vibeke Olsson inte gillar detta är en annan sak, men det gör det inte till nyliberalism. 

Visst behöver vi varandra, människan är en gemenskapsvarelse. Och visst ska vi ha ett samhälle som är till för alla. Men det samhället behöver inte nödvändigtvis se ut som det gjorde på 70-talet. Jag håller med om att Sverige står inför stora utmaningar. Sverige dras isär och riskerar att gå sönder. Men hotet mot ett gott samhälle står inte att finna i att 20 procent av föräldrarna väljer att sätta sina barn i gemensamt finansierade friskolor. Ett verkligt hot är däremot ett allt mer försvagat civilsamhälle. Det är i föreningar, församlingar och hembygdsgårdar människor möts och tar gemensamt ansvar. Det är där det sociala kapitalet växer. Vi behöver tillsammans arbeta för det goda samhället. En god början är att avstå från osanna epitet.