Om Adams och Evas historicitet. Kommentar till Holger Nilssons debattinlägg i Sändaren 5/2017.

Bibelns skapelseskildringar i 1:a Mosebok kan läsas med andra ögon än Holger Nilssons utan att det blir ”förödande för Guds ord”. För mig har resonemanget, som Karen Armstrong för i sin bok För Guds skull, varit till hjälp i förståelsen av berättelserna. Jag citerar/refererar ett avsnitt från sid. 11:

”I de flesta förmoderna kulturer fanns två erkända sätt att tänka, tala och förvärva kunskap. Grekerna kallade dem mythos och logos. De var inte motstridiga begrepp utan kompletterade varandra. Vart och ett hade sitt betydelseområde och det ansågs vara oklokt att blanda ihop dem. Logos,”förnuftet”, var det pragmatiska tänkesätt som gjorde det möjligt för människor att fungera effektivt i tillvaron. Logos var inte till någon tröst i sorgen, det gav inte någon yttersta mening åt livets vedermödor. För att finna sådant fick man söka sig till mythos, ”myten”.

Dagens samhälle präglas av vetenskapligt logos, och myten har fallit i vanrykte. I dagligt tal är ”myt” detsamma som något påhittat, men förr i världen var myten inte någon vidlyftig fantasi. Myten var aldrig tänkt som någon faktisk redogörelse för en historisk händelse; den var någonting som i någon mening hade ägt rum en gång men dessutom alltid äger rum.”