Replik på ”Tro under ockupation” Sändaren 6/2014.
Jo, Anna-Karin Hammar och Lena Lönnqvist, kritik av Israel kan visst vara antisemitism. Inte alltid, men ofta. Exempelvis slås det i internationella dokument fast vad som kännetecknar antisemitism; att när Israel framställs som en rasistisk stat eller när Israel bedöms efter måttstockar som inte tillämpas på någon annan stat handlar det om antisemitism förklätt som kritik av Israel, men som egentligen riktar sig mot judar. Notera också att Israel av Freedom House bedöms som ett av två fria länder i Mellanöstern. Det andra är Tunisien.
A-K H och LL demoniserar Israel och dess judiska invånare konsekvent. Ingen annan stat bedöms efter samma måttstock som Israel; Israel som världens jude.
Kairos-dokumentet är uppbyggt på motsatspar där judendomen står för något skrivet i ”sten” — alltså något dött och passé — medan kristendomen beskrivs som ”levande” och ”kärlek”. Detta är det sätt som kyrkan historiskt har beskrivit judar och judendom på under snart 2000 år. En tung barlast av antisemitism som i dag hålls levande och försvaras av präster i Svenska kyrkan. Det är inte oförskämt att påstå detta. Däremot är det djupt tragiskt, liksom att Mitri Raheb fick äran att tala i Uppsala domkyrka i lördags.
Det finns mycket mer att säga om Kairos-dokumentet. Men på grund av utrymmesskäl hänvisar vi här till skribenten Anna Ekströms kritik: http://si-info.org/index.php?id=856
Och visst använder sig Mitri Raheb av antisemitisk retorik. Här är ett exempel där han använder sig av rasbiologiska resonemang i ett tal på Christ at the Checkpoint-konferensen 2010: ”Actually, Israel represents Rome of the Bible, not the people of the land. I’m sure if we were to do a DNA test between David, who was a Bethlehemite, and Jesus, born in Bethlehem, and Mitri, born just across the street from where Jesus was born, I’m sure the DNA will show that there is a trace. While, if you put King David, Jesus and Netanyahu, you will get nothing, because Netanyahu comes from an East European tribe who converted to Judaism in the Middle Ages.”
Alltså, blodet (DNA) är det som avgör. Ett citat som, om vi byter ut vissa namn och personer, skulle kunna vara taget ur SD:s program.
Avslutningsvis: Jesus var mycket, för en del profet, för andra Guds son, men om vi ser bortom de kollektiv som A-K H och LL vill definiera Jesus till, var han också en människa som alla vi andra, bortom palestinier, kristen, muslim eller jude. Det är så vi väljer att se honom.
Lisa Abramowicz
gen sekr Svensk Israelinformation
Ulf Öfverberg
ordf Samfundet Sverige-Israel
LÄGG TILL NY KOMMENTAR