Migrationspolitik i Gamla Testamentet

Står Sverigedemokraterna för kristna värderingar? Begreppet är borttaget i Sverigedemokraternas senaste valmanifest. Trots det röstade fyra procent av de som går i kyrkan mer än en gång i månaden på partiet. Till detta finns säkert flera olika anledningar. Sverigedemokraterna vill ju till exempel förbättra den ekonomiska situationen för landets pensionärer och genomföra ett särskilt ROT-avdrag för bevarandet av kulturbyggnader så som kyrkor. Samtidigt står Sverigedemokraterna för en stark begränsning av invandringen och skriver bland annat i sitt valmanifest att de vill verkar för:

”Ett skifte från det regelmässiga beviljandet av permanenta uppehållstillstånd till temporära samt en kraftig begränsning av asyl- och anhöriginvandringens omfattning till en nivå som vårt samhälle klarar av att hantera och som inte är högre än den i våra grannländer Danmark och Finland.”

”En återgång till den assimileringspolitik som gällde fram till mitten av 1970-talet och som innebär att det är invandrarna som skall anpassa sig till Sverige och inte tvärtom.”

”Minskade samhällskostnader och stärkta incitament för ansvarstagande och integration genom att begränsa nyanlända, icke-skyddsbehövande invandrares tillgång till bidragssystemen under de första åren i landet.”

Mot bakgrund av detta kan det vara värt att få en bild av vad Bibeln har att säga när det gäller migrations- och integrationsfrågor.  I den här artikeln kommer jag därför att ge en bild av den migrationspolitik  vi finner i Gamla Testamentet. I nästa veckas Sändaren återkommer jag med en artikel om Nya Testamentets integrationspolitik.

Där i begynnelsen lever människorna i goda relationer till varandra och till Gud, helt i enlighet med Guds vilja och plan för mänskligheten. Sen vet vi att det inte fortsätter så. Syndafallet förstör de goda relationerna och redan i nästa berättelse, den om Kain och Abel har vi både vrede, avundsjuka och mord. Så fort gick det för synden att göra intrång i världen och bli en del av vår vardag.

Kanske är det därför Gud vid så många tillfällen i Gamla Testamentet ger folket direktiv om hur de ska behandla de grupper som är mest utsatta i samhället och däribland invandraren. För Gud vet att folket inte per automatik kommer att behandla invandraren väl.

Samma lag skall gälla för den infödde och för invandraren (2 Mos 12:49), kräver Gud och förbjuder därmed all form av diskriminering av invandrare. När Gud ska motivera för folket varför de ska behandla invandraren väl, hänvisar Gud till att folket själva varit invandrare och därmed borde kunna sätta sig in i invandrarens situation: ”Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.” (3 Mos 19:34).

När Mose ska motivera folket till samma sak hänvisar han å sin sida till att folket ska vara barmhärtiga eftersom Gud är barmhärtig: Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. (5 Mos 10:17-18)

Mose fortsätter därefter med att säga att även folket bör göra som Gud och ge invandraren mat och kläder. Gud fyller på med ytterligare handgripliga direktiv för hur man kan hjälpa invandrare genom att lämna efterskörden av oliverna och druvorna åt dem, och andra, utsatta samhällsgrupper (5 Mos 24:20-21).

Så vad säger Gud då om vi inte behandlar invandraren väl? Jo, följande:

”Förbannelse över den som vränger rätten för invandraren, den faderlöse eller änkan. Hela folket skall svara: Amen.” (5 Mos 27:19)

Folket ska alltså vara så medvetna om sitt ansvar för invandraren att det ska vara berett att säga amen till att Gud kommer att förbanna dem om de inte lever upp till sitt ansvar utan förvägrar invandraren hans rättigheter.

Alla bibelord vi hittills tittat på är hämtade ifrån Moseböckerna. Ser vi till profetböckerna finner vi samma linje där. I Jeremias bok kan vi läsa: Så säger Herren: Handla rättvist och rättfärdigt och rädda den utplundrade ur förtryckarens våld. Kränk inte invandraren, den faderlöse och änkan, bruka inte våld mot dem. Låt inte oskyldigt blod flyta på denna plats! (Jer 22:3) och Sakarja skriver: Förtryck inte änkan och den faderlöse, invandraren och den fattige. Tänk inte ut onda planer mot varandra.” (Sak 7:10).

När Gud talar till folket genom Jeremia säger Gud att inget oskyldigt blod ska få flyta på denna plats. Till oss som lever i en globaliserad värld, med tillgång till information om det förtryck som sker i helt andra delar av världen skulle Gud kanske snarare ha sagt: Låt inget oskyldigt blod flyta på denna jord. Vår uppgift att rädda människor undan förtryckarens våld, bör sträcka sig till att välkomna människor till vårt land, som lever under förtryck i andra delar av världen, samt till att inte utvisa människor till förtryck. Utvisar vi människor till platser där de riskerar fortsatt förföljelse eller död, hamnar åtminstone en del av blodet på våra händer.

Detta är vad Gud har att säga till oss om hur vi ska behandla invandrare. Linjen är tydlig rakt genom hela Gamla Testamentet.

I Nya testamentet talas det däremot väldigt lite om hur man ska behandla invandraren. Det beror inte på att Gud släpper frågan. Det beror på att Gud i Nya Testamentet sjösätter en mycket större plan. Till den och Nya Testamentets integrationspolitik återkommer vi nästa vecka.