På SVT Play finns just nu en väldigt populär liten kortdokumentär. Den heter Löftet och handlar om Maj-Brith och Helle som varit tillsammans i 37 år men nu tvingas leva åtskilda efter att Helle blivit sjuk och måste bo på ett särskild boende. Sällan har jag sett 15 minuter av så gripande mänsklig kärlek och längtan.
Det som inte berättas i den kortdokumentären är att den som kämpar för att få återförenas med sitt livs kärlek hette Maj-Brith Bergström Walan och var Sveriges första sexolog. Hon ansågs oerhört radikal och provocerande i sin vilja att folkbilda om sex och sexualitet, särskilt fokuserade hon på funktionshindrades rätt till ett aktivt sexliv. Vid ett tillfälle petades till och med ur RFSU:s styrelse.
Maj-Brith var en pionjär, långt före sin samtid. Både hennes äktenskap med Kyrkohistoriken Bror Walan och hennes engagemang i Missionsförbundet sprack till följd av hennes engagemang och yrkesval.
Maj-Brith lever inte längre, men de frågor hon kämpade för, allas rätt till en fri och god sexualitet, har aldrig varit mer aktuella i samhällsdebatten, Till och med den kyrka som inte kunde hantera hennes engagemang har som följd av metoo kampanjen börjat söka efter ett nytt språk för frågor om sex, lust, gränser, trygghet. Jag tror det hade gjort Maj-Brith mycket glad.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Säkert. Viktigt att samtala. Men nog måste även Maj-Brihts ställningstaganden från 60-talet och framåt tåla att analyseras och i förekommande fall kritiseras. Det här är lite för hagiografiskt i mitt tycke (med all sympati för filmen och hennes och Helles situation). Nu när vi hamnat i ett läge där man-kvinna-förbundet inte längre (ens i kyrkan) får presenteras som plan A för identitetsosäkra/bisexuella ungdomar, eller ha så mycket som ett eget namn (jfr orden "underbart har du skapat man och kvinna" som 2018 ryker ur Svenska kyrkans vigselritual), där även män officiellt anses kunna föda barn och där staten underlättar uppspårning och avlivning av foster med Downs syndrom men motsätter sej samvetsfrihet för vårdpersonalen (utan att kyrkorna ryter ifrån), kunde man önska att Sändaren resonerade mer självständigt i förhållande till BÅDE "romersk-katolska" ståndpunkter OCH de sekulära/liberalteologiska som just nu verkar "mainstream" och som Maj-Briht Bergström-Walan i så hög grad banat väg för. Detta för att motverka tvära kast och rekyler (ungefär som efter tokmarxismen på 60-70-talet), där även goda reformer och attityder riskerar ryka.