Opinion&Debatt
Debatt

Märklig inkonsekvens

Kyrkornas markering mot nazism och rasism, i synnerhet i samband med Nordiska motståndsrörelsens demonstration 30 september, är exemplarisk. Graderingen av mänskligheten utifrån etnicitet, hudfärg eller olika raser är väsensfrämmande för kristen tro. Vid startskottet för den första församlingen (Apg 2) nämns människor från sju olika folkgrupper och landområden som fick höra evangeliet på sitt eget modersmål. På den plats där Jesu lärjungar först kallades ”kristna”, Antiochia, nämns fem olika ledare (Apg 13), varav två var judar (en från Cypern och en från Turkiet), två afrikaner, samt en med bakgrund i romarrikets politiska elit. Evangeliet överbryggar sådant som ofta blir till exkluderande gränsdragningar mellan människor och grupper. Med Paulus ord i Galaterbrevet 3:28: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus”.

 Samtidigt har de senaste veckornas rapportering kring hur kyrkor i våra Stockholmsförorter inte vill missionera bland icke-kristna, samt THS-konferensen tillsammans med nätverket Kristen bortom Gud, som vill verka ”för en icke-teistisk och progressiv förståelse av kristen tro”, illustrerat en märklig inkonsekvens i förhållandet till kristen ortodoxi. Å ena sidan ska vi kristna vara dogmatiska i vårt motstånd mot rasism och nazism, å andra sidan bör vi icke-dogmatiskt vara öppna för att problematisera kring Jesu gudom och Guds existens.

 I en ny undersökning om svenskarnas livsåskådning, som Carl Reinhold Bråkenhielm, seniorprofessor emeritus i livs-åskådningsforskning vid Uppsala universitet, genomfört, framkommer det att den svenska sekulariseringens död är vida överskattat. Traditionell religion i allmänhet, och kristen tro i synnerhet fortsätter backa, medan de livsåskådningar som istället växer avvisar tron på en Gud, och menar att människan har uppkommit genom en slump.

 Detta visar att apologetiken – att förklara och försvara den kristna tron mot invändningar – behöver bli en självklar del av församlingens arbete och på våra utbildningar. Annars riskerar vi att fostra församlingar och människor som snarare blir en spegelbild av kulturen än salt och ljus.

 Det är bra att våra församlingsmedlemmar visar öppenhet mot människor med olika kulturer och hudfärg, då vi alla är skapade till Guds avbild, och då alla som bekänner Jesus som Herre har blivit ett folk. Men då bör vi förstås också reagera när det på våra egna teologiska utbildningar argumenteras för att denna Gud kanske inte finns eller behövs för en kristen bekännelse.

 Vad är det vi annars säger? Är det så att vi vill njuta av frukten men göra oss av med trädgårdsmästaren och ändå förvänta oss samma skörd nästa år? Och nästa år igen? Och nästa år igen?

 Ska vi då förvånas om vi så småningom får missväxt? 

 

Jacob Rudenstrand

Kommentera

Måste verkligen detta vara uttryck för en inkonsekvens? För inte så länge sedan fällde påven följande tankeväckande uttalande:
"En person som bara tänker på att bygga murar, var de än må vara och inte på att bygga broar är inte en kristen."
Att ta avstånd från NRM och nazism som du gör i din artikel är att ta avstånd från fler murar mellan människor i vår värld, att som THS anordna en konferens för människor som kanske inte tänker/tror riktigt som vi i kyrkan alltid är vana att tänka/tro kan vara att bygga broar mellan människor, vilket vi kristna är kallade att göra.

Hej Sven,

Tack för din kommentar. Jo, det kan mycket väl vara så att det är ett sätt att bygga broar, men det är lättare att se med facit i hand. I konferensprogrammet tycks man dock inta en icke-problematiserande hållning Också då nätverket Kristen bortom Gud, som vill "arbeta inom både kyrka och akademi för en icke-teistisk och progressiv förståelse av kristen tro", är medarrangör. Det är inte svårt att hitta flera texter i NT om att ett icke-teistiskt förhållningssätt till Jesu anspråk bygger murar snarare än broar. Hur detta tacklas återstår att se.
/Jacob

Sven A skriver: "Att ta avstånd från NRM och nazism som du gör i din artikel är att ta avstånd från fler murar mellan människor i vår värld."

Det må vara behjärtansvärt och nödvändigt att ta avstånd från sådana ideologier, men den självklara och oundvikliga konsekvensen blir att man bygger en mur mot dessa människor som inte heller "tänker/tror riktigt som vi i kyrkan alltid är vana att tänka/tro."

I själva verket handlar det om vilka murar vi VILL ha intakta och vilka vi VILL riva.

Då är frågan varför det ses som positivt att riva murar mot sådana som ifrågasätter en personlig Gud, men bygga på murar mot dem som står för en viss politiskt ideologi, som vi inte gillar?

"Dialog", "tolerans", "mångfald", "inkludering" m.m, m.m, är ju inneord även inom kristenheten numera. Varför skall dessa värdeord gälla i ena fallet men inte i andra?

Hej Jacob & Bo!
Jag har svårt att se hur THS initiativ, att lyssna på andra röster om livet, bygger murar - för mig tycks de snarare bryta ner dem till broar.
Dock bara ett intryck: Har ej deltagit på konferensen, kan inte uttala mig om den utan bara om initiativet. Ang. det kan jag tänka mig att t.om. gå längre än Kennerberg & Kazen: Det behöver inte vara fel att göra den obligatorisk för blivande pastorer - konsten att lyssna på andra borde höra till en pastors självskrivna livskonst idag.
Lyssna är en viktig del av att vara dialogisk idag och här håller jag inte med dig, Bo, att dialog är ett inneord i vår kyrka - såvida du inte med det menar att vi gärna talar om den men inte är lika glada över eller genuina i att praktisera den.
Eller kan du visa att Equmeniakyrkan i sin styrdokument har en tydlig teologi för dialog? Ingen skulle bli mindre glad än jag!
Med avståndstagande från NRM menar jag fr.a.deras världsåskådning, nationalsocialism. Här instämmer jag med Vibeke Olssons senaste krönika: “Man kan inte vara kristen och rasist, det går helt enkelt inte ihop.”
Det utesluter inte dialog med människor i NRM. Har du, Bo, förslag på en plattform för att praktisera den?

FLER NYHETER

Topplistan