Opinion&Debatt
Debatt

Märklig hantering av Marstrands missionskyrka

Sedan 2009 har en bönegrupp från den upphörda Frikyrkan och andra kristna med rötter i Svenska kyrkan samlats i hemmen för bön och gemenskap. Från början var vi omkring fem personer som samlades i hemmen, men allt eftersom antalet blev fler visade sig att våra hem inte kunde rymma alla. Vi valde då att tillfråga ägaren, Västkustens distrikt av Svenska Missionsförbundet, som 2009 hade fått kyrkan som gåva och stått oanvänd, om vi inte kunde få samlas i den.

Vi blev positivt bemötta, och det var med stor glädje vi samlades till kyrkkaffe och för att lyssna på utvalda, välgrundade predikningar följda av bön och tacksägelse. Gemensam för de allra flesta med liten och ingen erfarenhet alls av tidigare förhållanden under Frikyrkans tid var att vi skulle gå in i något helt nytt och att det inte fanns någon anledning att dra upp händelser ur det förgångna.

 

Den 10 oktober gick startskottet­ för nyplanteringen, eller mera korrekt, återstart av en församling som funnits på Marstrand sedan 1889. Hela kyrkan var fylld med glada och förväntansfulla människor för att ta emot en utsedd pastor. Vad som sen hände beskriver jag med några få meningar:

Samlingarna utökades med offentliga gudstjänster och nattvardsgudstjänster tillsammans med Svenska kyrkan. För att hantera de juridiska kraven bildades i avvaktan på församlingsbildning en stödförening, Missionskyrkans Vänner, Marstrand. Ett antal välbesökta frukostar hölls under hösten, varje gång i en överfylld kyrka. Allmän efterfrågan på bibelundervisning gjorde att en Alpha-kurs startade efter julen. Nya deltagare kom också till dessa sammankomster.

Under hösten påbörjades också en församlingsplanteringskurs, 4M, en för de flesta av oss okänd mall hur en sådan skulle gå till. Första samlingen hölls på Rimforsa folkhögskola. Undertecknade två kunde inte närvara.

 

Vid andra tillfället berättade deltagarna om vad som behandlats på kursen i Rimforsa. Vad som då framgick var att samtalet hade gått i en riktning som för resten av oss i teamledargruppen och bönegruppen kändes helt fel. Dels var missionskyrkan inte längre önskvärd för det fortsatta arbetet, den uppfattades mer som en belastning, dels framgick det mer eller mindre explicit att teamet i 4M skulle vara en andlig ledargrupp vid sida av övriga i bönegruppen (Knutby må förskräcka!).

För oss undertecknade som önskat en så bred anslutning av Gudssökande människor som möjligt blev det omöjligt att acceptera en sådan utveckling. Trots olika försök att överbrygga meningsskiljaktigheter saknades motsvarande vilja hos motparten.

Måndagen den 5 maj kom ett meddelande på mail till berörda i bönegruppen att representanter från Equmeniakyrkan på torsdag samma vecka hade viktig information att lämna efter nattvardsgudstjänstens slut. Bud­skapet som lämnades var att försöket med församlingsplantering skulle avbrytas och att missionskyrkan skulle säljas. Ett tidigare mail till ledningen för samfundet om när och hur det skulle ske besvarades med två skilda svar. Dels att kyrko­styrelsen inte tagit beslut ifråga, dels att projektet hade ”pausats”. I ett andra mail framgick att det som sagts vid informationsmötet nu gällde. Förmodligen togs i så fall ett hastigt beslut under den pågående kyrkokonferensen i Vårgårda.

 

Det tycks vara mycket som gått snett i Equmeniakyrkans märkliga hantering av både projektet och missionskyrkan. Vi ställer därför följande frågor:

Har man råd i dessa tider av fallande medlemstal och nedläggningar av församlingar att behandla en med samfundet solidarisk grupp genom att slå undan benen på detta sätt? Naiva som vi tycks ha varit kunde vi vår föreställningsvärld inte tänka oss att Equmeniakyrkan skulle vilja mörka och undanhålla oss viktig information om projektets fortsättning. Varför kan man vid begäran inte få tillgång till ett styrelsebeslut som berör oss och bönegruppen på Marstrand? Varför bereddes vi inte tillfälle att i god tid få ha synpunkter på val av pastor, tid att planera starten och inte minst inför nedläggningsbeslutet, informera och låta majoriteten i bönegruppen få ge sin version av det uppkomna läget? Har det demokratiska fundamentet i en välaktad folkrörelsekyrka satts på undantag numera?

Märk väl att det i stort sett var två av sammanlagt 15 personer i bönegruppen som vill tillskynda en nedläggning och försäljning. Vid en rundfråga till de senare om det fanns någon enskild som upplevt gemenskapen som nedbrytande var samtliga överens om att bönesamlingarna känts glädjefyllda och uppbyggliga.

Nu lämnas ”hjorden” till att skingras med åtföljande ovisshet och spekulationer om varför och hur det kunde bli så här. Vi är många som kämpat länge för Gudsrikets utbredning på Marstrand och som nu än en gång på egen hand får söka läka det själsliga sår som Equmeniakyrkan lämnat efter sig. 

  

Bönegruppen 

genom Lars-Göran Johansson

och Eva Böckman

 

 

SVAR DIREKT:

 

Relationer går före byggnader

Equmeniakyrkan har som mål att grunda 50 nya församlingar och gemenskaper till år 2025. Efter en gedigen förstudie tog Equmeniakyrkan 2015-2016 beslutet att försöka grunda en ny församling på Marstrand. En församling hade funnits på platsen tidigare men upplöstes 2009 till stor del på grund av konflikter inom församlingen. En av förutsättningarna för att en ny församlingsplantering skulle ske var att tidigare konflikter reddes ut.

Inläggsförfattarna antyder att den nya planteringen var sprungen ur deras bönegrupp. Så är inte fallet. Församlingsplanteringen har skett på Equmeniakyrkans initiativ och som ett led i kyrkans ambition att vara en församlingsgrundande rörelse. Detta arbete sker med ett genomtänkt upplägg och Equmeniakyrkan har initierat, drivit, lett, stöttat och följt arbetet längs vägen.

Inläggsförfattarna antyder också att det rörde sig om en återplantering av den gamla församlingen på orten. Inte heller detta stämmer. Församlingen på Marstrand var tänkt att vara en nygrundad församling, men där den tidigare församlingens medlemmar förhoppningsvis skulle kunna hitta varandra till enhet och försoning och finnas med i gemenskapen och arbetet.

Därtill lägger inläggsförfattarna stor vikt vid själva kyrkobyggnaden. Equmeniakyrkan grundar inte församlingar för att bevara byggnader, så som inläggsförfattarna tycks ha hoppats.

Ända sedan starten av arbetet har Equmeniakyrkan tydligt kommunicerat att relationer måste gå före byggnader. När vi analyserade situationen och såg att kyrkobyggnaden blev en belastning i arbetet för den nygrundade församlingen tog kyrkostyrelsen beslutet att Equmeniakyrkan, som fortfarande äger byggnaden, skulle sälja den.

Försöket att grunda en församling i Marstrand har nu stannat av. Grundorsakerna till detta är alltså att förutsättningarna inte kunnat uppfyllas. Dels har tidigare konflikter inte kunnat redas ut. Dels har fokus för en del personer hamnat mer på att bevara kyrkobyggnaden än att grunda en församling.

Sedan har det också funnits allt för stora skillnader i syn på inriktning och syfte med det församlingsgrundande arbetet för att gå vidare. Vi tycker naturligtvis att detta är sorgligt och kommer att fortsätta ta ett ansvar i själavård och omsorg för de som farit illa i den mån man önskar stöttning och hjälp.

 

Tomas Hammar

Regional kyrkoledare, Region Väst, Equmeniakyrkan

 

Pär Alfredsson

Chef för nationella enheten

Equmeniakyrkan

Kommentera

I en svar på artikeln om Marstrands missionskyrka upprpar Hammar och Aofredsson ett mantra som jag snart hört till leda. Equmeniakyrkan satsar inte på hus utan på relationer. Som om det skull finnas ett motsatsförhållande mellan dessa två. Att man av artikeln att döma får ett intryck av att en av visionerna bakom 50 nya församlingar är just detta inte hus utan relationer då blir jag för egen del mycket fundersam. Min erfarenhet är entydig, ofta behövs hus för att göra det möjligt att utveckla relationer. Därför: lär gärna av historien!

Om- församlingar och Marstrand och församlingsplantering:
Vad har församlingsplantering för struktur- finns det något dokument hos kyrkostyrelse eller kyrkoledning om detta? För struktur behövs, t.ex stadgar eller motsvarande- och vad är innehållet förutom gemenskap?

Bernt, tack för att du delat dina erfarenheter här. Vi håller förstås med om att en bra samlingslokal kan bidra till att bygga relationer. Men det händer ibland att en byggnad som många har en känslomässig koppling till också kan bli till en belastning när åsikter går isär.

Sven-Erik, vi har vårt strategidokument för församlingsgrundande här:
http://equmeniakyrkan.se/forsamlingsgrundande/

Hälsningar
George Olvik
kommunikationschef
Equmeniakyrkan

FLER NYHETER