Mångfalden i dopsyn riskerar försvinna i Equmeniakyrkan

Trots svar från presidiet och kyrkoledningen, blev min oro inte mindre. Jag uppskattar emellertid presidiets ödmjuka inställning till sitt svåra uppdrag.

Det första beslutet, med uppmaningen till kyrkostyrelsen att förhandla bort kränkande ordval, fattades med majoritet. Kyrkoledning och representanter för kyrkostyrelsen ansåg sig ha mandat att ”ogiltigförklara” det beslutet. Någon tydlig orsak gavs inte i förhandlingspasset.

Att en ledning tar sig denna makt, anser jag vara odemokratiskt och det oroar mig mycket. Det andra beslutet innehöll ingen preciserad uppmaning om att förhandla bort kränkande ordval.

Det är naturligtvis så att Equmeniakyrkan ger utrymme för mångfald i sina dokument. På nationell nivå sker ingen ändring av denna mångfald, när ett samarbetsavtal skrivs på lokal nivå. Men för de församlingar som tecknar samarbetsavtal med Svenska kyrkan blir den kyrkans dopsyn gällande och mångfalden på lokalplanet utesluts.

Enkel logik kan förklara min oro: då X antal församlingar inom Equmeniakyrkan tecknat lokalt avtal med Svenska kyrkan, har dessa församlingar erkänt Svenska kyrkans dopsyn.

Detta innebär att om en person är barndöpt, kan den personen senare i livet inte bli troendedöpt i dessa församlingar. Detta medför att Equmeniakyrkan förlorar en del av mångfalden. Om andelen X ökar, minskar andelen inom Equmeniakyrkan med en mångfaldssyn i dopfrågan. I förlängningen kan detta innebära att mångfalden, vad gäller dopsyn, försvinner helt inom vår kyrka. Och följden kan bli att vi med tiden ”leds in under Svenska kyrkans tak”.

För att detta inte skall inträffa, krävs att Equmeniakyrkan har en ledning som arbetar för att lyssna in och stödja den mångfald som finns. Det är uppenbart att en sådan ledning ställs inför stora utmaningar och är i behov av stöd och förböner från alla medlemmar.

Min förhoppning är, att årets kyrkokonferens, de samtal som ägt rum i anslutning till konferensen och alla känslor som kommit till uttryck, har påverkat Equmeniakyrkans ledning så att min och andras oro minskar och försvinner helt!

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Andreas Möller
(1/2) Själva händelseförloppet i konferensen, både som det beskrivs här och som det beskrevs i Sändarens rapportering, känner jag inte riktigt igen. Det som här kallas ”det första” beslutet var inte det första, och det var inte heller så att kyrkostyrelsens förslag var ”det andra”. I själva verket var det tvärtom. Konferensen beslutade först att anta överenskommelsen, och biföll sedan kyrkostyrelsens tilläggsförslag (om att fortsätta samtalen när det gällde förslaget till lokalt avtal). Där borde egentligen de två övriga förslagen fallit, eftersom de handlade om samma sak som det förslag som precis antagits. Så blev det dock inte, med resultatet att konferensen fattade två olika beslut om samma sak. Det var det som var problemet - inte att konferensen fattade ”fel” beslut, eller att styrelsen ville ”ogiltigförklara” konferensens beslut. Problemet var att två olika beslut fattades i samma fråga, och det kunde helt klart ha kommunicerats tydligare.
Andreas Möller
(2/2) Det andra resonemanget - om att mångfalden i dopsyn/-praxis i Equmeniakyrkan skulle kunna hotas - hör jag emellanåt. Det bygger på antagandet att församlingar där det i dag är möjligt att troendedöpa en som döpts som barn kommer vara villiga att anpassa sin hållning i dopfrågan för att få till stånd ett lokalt samarbetsavtal. Jag ser dock inga tecken på det, och verkligheten är också den att Equmeniakyrkan redan nu rymmer många församlingar (fler än de ca 10% som i dag har lokala avtal) som av andra skäl har valt att avstå från sådana dop. Gissningsvis är det också inom den gruppen församlingar majoriteten av de som i framtiden kommer skriva lokala avtal finns. Jag tror därmed inte att den ekumeniska överenskommelsen nämnvärt kommer förändra andelen församlingar som valt att avstå från sådana dop. Dom finns redan nu - med eller utan lokala avtal. Och även framledes kommer det finnas församlingar där det är möjligt. Det är den mångfald vi lever med i Equmeniakyrkan, och som åtminstone jag arbetar för att värna.
Agneta Lillqvist Bennstam
Vi byter ordet beslut till beslutsomgång, vilket innebär att första beslutsomgången var innan kaos och paus och andra beslutsomgång efter kaos och paus. Då blir det kanske tydligare? Senaste kommentarer till trots, kvarstår min oro, helt oförändrad!