Man ställer sig frågande inför påståendet att Equmeniakyrkans teologi växer fram ur den samlade gemenskapen. Jag citerar: ”Det är våra församlingar och kyrkokonferensen som fattar beslut om en teologisk grund.” Ursäkta en stackars novis som trodde att grunden redan var lagd för sådär 2000 år sedan. Att bryta upp den grunden och lägga en ny grund byggd på människors tankar 2000 år senare känns inte bra.

Jag vill även kommentera en nyhetsartikel i Sändaren nr 38/2013 med rubriken ”Bra att församlingar kan viga samkönade”, med underrubrik ”Men kyrkoledarna vill inte viga någon alls”.  Jag upplever det ledarskapet som räddhågat. Andra kan viga, bara inte jag. En ledare ska väl gå före och visa exempel?

De ledare som förespråkar eller sanktionerar samkönade äktenskap uttalar sig samtidigt indirekt om sina egna äktenskap (om de nu är gifta).

Själv har jag varit gift med samma kvinna i 43 år, och jag ser inget bättre alternativ till det. Om jag varit gift med en man hade jag gått miste om glädjen av att tillsammans med min fru få barn. Ett alternativ att få barn, om jag levt med en man, hade varit att skaffa ”utomäktenskapliga” barn genom en uppgörelse med en kvinna. Det känns inte alls bra. Vad händer den dag barnet upptäcker att det inte är ett resultat av kärlek utan ett resultat av en affärsuppgörelse?  Barnet har blivit en handelsvara.

Värde och rättighet är två skilda saker som kopplas samman av en person som intervjuas i Sändaren. Fråntar man en HBTQ-person dess värde om man inte vill viga samkönat? Om jag till exempel skulle vilja gifta mig med en kvinna till så får jag inte det; den rättigheten har jag inte. Gör det att jag då inte har samma värde som tidigare?

Vi behöver ledare som vill och vågar stå upp för Bibelns teologi. Mitt intryck är, tyvärr, att våra ledare lyssnar alltför mycket på ”världen”. Det gäller att inte ha en avvikande åsikt när en liten men högljudd minoritet talat om för oss (er) vad vi (ni) ska tycka.