I höstas gav Libris ut ett par böcker som tog sig an ämnet sexuell läggning och frikyrkan.

De aktualiserar den diskussion som då och då dyker upp om vad som gäller i Equmeniakyrkan när det gäller dessa frågor.

Det mesta är klart: frågan om medlemskap i en församling inom Equmeniakyrkan har inget med sexuell läggning att göra, och vigselfrågan avgörs lokalt, av församling och pastor.

Däremot finns rätt olika bilder av vad som gäller för ordination av pastorer och diakoner, och rekommendation till tjänst för dessa. Kyrkoledningen svarade i kyrkokonferensen 2012 på en fråga om hbtq-personers situation i den nya kyrkan, och redogjorde för vad man tittar på för att avgöra kandidaters lämplighet – och bland de faktorerna fanns inte kön på den man eventuellt är ihop med eller blir kär i. Fastän kyrkoledningen var helt explicita där, har vi tänkt att homosexuella alltså inte särbehandlas, men vi möter ibland människor – en del anställda, andra ideellt aktiva i Equmeniakyrkans församlingar – som har uppfattat något annat.

Därför skickade vi en fråga om detta till kyrkoledarna: om/när en människa som lever i en kärleksrelation med någon av samma kön, eller för den delen en transperson, vill bli ordinerad som pastor eller diakon – vad är det då som gäller? Är sexuell läggning eller könsidentitet en faktor när antagningsnämnden och kyrkostyrelsen hanterar frågor om ordination och rekommendation till tjänst?

Vi fick ett snabbt och tydligt svar: könsidentitet eller sexuell läggning är inte någon faktor när det gäller att bli antagen som diakon- eller pastorskandidat.

Vi tror att Equmeniakyrkans hållning behöver göras känd och tydlig.

Böckerna från Libris har setts som ett genombrott för andra hållningar än den som ofta ses som ”den frikyrkliga”, vårt samfund har den öppna hållningen som ordning!

Den vetskapen kan vara viktig för det fortsatta samtalet, inte minst då Equmenia och Equmeniakyrkan – till exempel i söndagsskolenätverket Jesus till barnen och i utbildning av ungdomsledare – samarbetar med kyrkor, organisationer och personer som driver en annan hållning.

Framför allt handlar detta förstås om de – ofta unga – som undrar om de får vara med, om de är okej, om man kan vara både kristen och homo, bi eller trans. Som förleds att tro att Gud hatar den längtan och kärlek som är en del av hur de fungerar. Kanske kan det bespara någon en del ångest och självhat om en kyrka tydligt visar att man inte gör skillnad på människor utifrån detta.

Just därför blev vi glada över svaret från kyrkoledarna: nu vet vi! När Equmeniakyrkan beslutar om vem som kan bli diakon eller pastor gör man inte skillnad utifrån sexuell läggning eller köns-identitet.