Kristen bildning

Terror och territorium har samma språkliga rötter. Ordet disciplin har två betydelser — ämnesområde och maktordning. Det är inga nyheter men påpekandet blir ändå en aha-upplevelse på första sidan i Bengt Kris­tensson-Ugglas tankeinspirerande nya bok Gränspassager (Santérus förlag).

Författaren som är professor i ”filosofi, kultur och företagsledning” på Åbo Akademi och därtill gästprofessor i systematisk teologi (sitt grundämne) på THS vill i en samling uppsatser från de senaste åren (några kanske aningen akademiskt ansträngande) förnya diskussionen om bildning i vår tid och lyfta fram den kritiska tolkningen som kunskapens uppdrag i ett nytt globaliserat högrisksamhälle där gamla gränser mellan discipliner, deras territorier och olika vetenskapliga perspektiv inte längre går att upprätthålla.

Budskapet är inte minst riktat mot kultur- och samhällsvetenskaperna och humanioras vedertagna men omöjliga monopol på bildningsbegreppet och att förstå det mänskliga. Ekonomi och etik är inte olika discipliner utan skilda perspektiv på samma problem. ”Bildning i tolkningens tid” innebär enligt författaren ”gränsöverskridande kompetens” och förmåga att välja, värdera, se mening i och finna användning för information och kunskap. Framställningen berör främst universitetens verksamhet och akademiskt vetande. Men vid läsningen slås man av möjliga kopplingar till folkbildningens och folkhögskolans kunskapstradition. Här har människor samlats i sina olika idésammahang — politiska, religiösa, ideella — för att både fördjupa sig i den egna rörelsens frågor och skaffa sig bredare kunskaper och färdigheter över disciplingränser.

Därmed har Kistensson-Ugglas bok också bäring på en förmodligen viktig men samtidigt oklar sommardebatt i tidningen Dagen. Sune Fahlgren, Magnus Nordqvist — båda bekanta för läsare av Sändaren — och Håkan Sandvik kritiserar studieförbunden Sensus och Bilda, där de själva varit verksamma, för att underordna sig vad man kallar en tjänstemannastyrd ”allmän folkbildningsideologi” inriktad på volym och vill ha en ny form för kristen utbildning.

Kritiken kan vara viktig och uppfordrande om den ser en urvattning av den kristna profilen i Bilda och Sensus. Den har också Bildas biträdande rektor Lisbeth Gustafsson uppmärksammat i sin senaste Sändarenkrönika (nr 26/2012). Kritiken är likaså befogad om det skulle vara så att strömlinjeformade utbildningsideal och bidrags- och deltagandevillkor från statsmakterna skulle försvåra utveckling av bildningsarbetet.

Men den slår fel om bakom kritiken — det behöver inte vara så — egentligen ligger en önskan om en mer entydig och auktoritärt förmedlad kristendomsundervisning. Folkrörelselogiken är också Gemensam framtid-logiken. GF-samfunden har varit drivande att ta fram just den allmänna folkbildningslogik där kunskap och egen idétradition utvecklas parallellt med respekt både för vetenskaplig auktoritet och varje studerandes kritiska frågor.
Kristen bildning är ingen disciplin på förutbestämt territorium.