Konsensusmetoden fungerar inte bra

Lars Hillerström Konferensombud

Konsensusmetoden för beslut på kyrkokonferensen visade sig från sin sämsta sida när den första motionen skulle behandlas. Det gällde en motion om att ordinerade i kyrkan inte skulle kunna väljas till ordförande i kyrkostyrelsen. Det är ju en enkel frågeställning som man antingen kan bifalla eller avslå. Men dessa alternativ släppte presidiet aldrig fram till beslutssessionen. I stället skulle en kompromiss tas fram, trots att det egentligen bara finns två tydliga alternativ. Varför krångla till det med en svårtolkad kompromiss?

Presidiet tog fram en formulering om att valberedningen skulle beakta balansen mellan lekmän och ordinerade i kyrkostyrelsen. Men vad menas med balans? Ingen definition eller förklaring lämnades. Om beslutet istället gällt balans mellan män och kvinnor skulle de flesta tolka balans som 50/50. Men vad är balans mellan lekmän och ordinerade? I analogi borde det vara detsamma. Men konsekvenserna skulle bli orimliga. Flera lekmän i styrelsen skulle då behöva bytas mot pastorer eller diakoner för att uppnå balans. Men jag har svårt att tänka mig att ombuden skulle mena detta. Men finns någon annan allmänt accepterad tolkning av beslutet?

Endast kompromissförslaget togs upp till beslut. Jag kunde inte rösta för den otydligt formulerade kompromissen och väntade förgäves på en möjlighet att rösta för avslag, som flera hade yrkat på. Eftersom kompromissen var så otydligt formulerad och inga alternativ erbjöds blev det naturligtvis omöjligt för konferensen att avgöra frågan med konsensusmetoden. Efter detta misslyckande blev det till slut en återgång till ett traditionellt majoritetsbeslut där den dåliga kompromissen äntligen ställdes mot avslag. Många röstade då för avslag men hamnade i minoritet. Därmed har valberedningen fått en svår nöt att knäcka. Hur ska dom tolka balanskravet?

Resultatet av motionen blev alltså att lekmännen i styrelsen fick en svagare ställning än idag, det vill säga tvärt emot motionärernas intentioner att stärka lekmännens ställning inom kyrkan. Så tokigt kan det bli med konsensusmetoden.

Dagen efter gick motionsbehandlingen bättre för då gick det plötsligt bra att yrka på avslag på motionen om pengar till Hönöhallen. Jag förstår inte skillnaden i behandling. Hur förklara detta? För mig blev det uppenbart att konsensusmetoden inte fungerar när det bara finns två tydliga alternativ, bifall eller avslag, och ingen verklig kompromissmöjlighet.

Lars Hillerström, Konferensombud

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Bo Fjällström
I Svenska kyrkans(!) remissvar gällande ”Kyrkohandbok 2003, Svenska Missionskyrkan” konstateras att: ”Intentionen att närma sig formuleringar som är likartade med Svenska kyrkans ordningar i dop, konfirmation, vigsel, begravning och ordination har uppnåtts i hög grad.” Equmeniakyrkan (EK) ser sedan länge upp till SvK och RKK, och gör vad som krävs för att anpassa sig. I det sällskapet duger inte en lekmannakyrka! Därför har EK under en längre tid vidtagit de mått och steg som krävts, men inte basunerat ut det. Det sker i det fördolda med de små stegens anpassning. I avsnittet om Bikt i Kyrkohandboken står t.ex. att den vanliga pastorsklädseln innebär minst pastorsskjorta, men i Sändaren påstår kyrkoledningen att klädvalet är fritt förutom vid ordinationen. Jag hävdar alltså att det inte var konsensusmetoden som orsakade de problem Lars H tar upp, utan att anledningen är att EK genom en självvald märklig presidiehantering tog ytterligare ett steg mot att bli en ämbetskyrka, vilket är en förutsättning för att kunna liera sig med Svk och RKK. Jämför med den – sannolikt – medvetet taffliga presidiehantering som skedde i samband med beslutet som utraderade baptismen inom EK, 2016!
Lars Göran Berg
i en stor folkrörelse har olika åsikter. Det är ibland till och med ett hälsotecken. Annars kan ambitionen om att alla skall kompromissa medföra att de som utvecklar modellen får makten utan egentlig ambition och de som skall rösta och driva sina församlingars linjer berövas makten. De olikheter som uppstod i de olika frågorna Hillerström lyfte fram visar lite av sådant fenomen.