Bernt Jonsson ställer sig i insändare i Sändaren 16/2017 oförstående till nyttan av så kallad konsensusvurm. Jag vill som motexempel be Bernt att tänka sig situationen att 51 procent i en församling förordar alternativ A eller möjligen kompromissen B medan 49 procent förordar alternativ C eller möjligen kompromissen B. I klassisk folkrörelsedemokrati kommer det typiskt att sluta med att A blir valt och nästan hälften av medlemmarna blir överkörda eftersom inget i processen ger incitament att lägga fram B som alternativ.

Konsensusmodellen är ingen nymodighet som någon hittat på för att man är rädd för konflikter utan en konkret tillämpning av de principer som visat sig överlägsna i internationella förhandlingar om standardregleringar. Frågan om vilka alternativ man kan leva med ger mycket bättre beslutsunderlag än den process som tillämpas inom folkrörelsen traditionellt.