Kan en kristen vara humanist?

I Sändaren 41/2017 läser jag en rad inlägg angående forskning och utbildning på THS. Viktigt i sammanhanget är bibelsynen där Anders Dahlström upprörs av att humanister medverkar, ”vad har de med kristen tro att göra?” THS ägnar sig åt ”rena villoläran och ateism” och att ”Bibelns ord är ganska skarpt på den punkten när det gäller att blanda in andra läror, andra gudar”.

Jag är en kristen humanist – sådana finns alltså – medlem sedan många år i Förbundet Kristen Humanism, ett samtalsforum för frågor om tro och andliga uttryck och former in i nuet. Den som vill veta mer om detta samtal kan läsa förbundets årsbok, med artiklar och recensioner av litteratur. Vi anser att ”att vara kristen är att vara humanist” (Årsboken 2013-2014  s 107). Blir man medlem får man varje år en spännande volym att fördjupa sig i.

Bibeln är, liksom alla andra religionshistoriska urkunder, ett tidsdokument. Den måste förstås och läsas i det perspektivet. När den skrevs kunde man inte veta åtskilligt som vi lärt oss sedan dess om universum, om allt levandes uppkomst, samband och utveckling. Man hade inga elektronmikroskop för att exempelvis kunna studera vårt och allt levandes gemensamma DNA. Inte heller någon möjlighet att besöka månen för att kunna ta reda på varav den består.  Det bibliska budskap vi behöver ta till oss formulerade Louis Armstrong så här: ”God is a three letter word for love and love is a four letter word for God.” Det är en fråga om ödmjuk öppen, lyssnande, kärleksfull medmänsklighet.