Kan de båda beslutsmetoderna blandas?

Magnus Nydén

Den unga frikyrkan hörde ju till de folkrörelser som var med och lade grunden för den demokrati vi lever i i dag. Jag är glad, ja till och med lite stolt, över att få höra till en kyrka som inte vill slå sig till ro med vad vi uppnått på det området, utan vill pröva nya vägar för att stärka demokratin.

Ett tydligt tecken på detta är införandet av den så kallade ”konsensusmetoden” på kyrko-konferensen. Konsensus – att genom dialog, och utan formell omröstning, försöka nå samförstånd inför beslutsfattandet.

Som ombud på årets konferens, och som nybörjare när det gäller konsensus-förfarandet ( i alla fall när det gäller konferenser) var jag nyfiken på hur det skulle fungera. Så jag lyssnade, frågade, samtalade, använde mina indikatorskort – och tänkte följande:

Skulle man kunna tänka sig en konferens där nytt och gammalt blandas? Skulle man kunna tänka sig att använda det bästa av modellen med konsensus och det bästa av modellen med majoritetsbeslut och därmed uppnå ett ännu bättre resultat?

Med inspiration från konsensusmodellens uppmuntran till samtal – borde vi inte i Equmeniakyrkan arbeta mer aktivt för att motioner till kyrkokonferensen uppmärksammades mer, och därmed blev föremål för samtal ute i församlingarna?

Och borde inte ”samtalstorget” få en ännu större roll under konferensen? Samtalstorget är ju ett alldeles utmärkt tillfälle för ombuden att få komma till tals – helt utan mikrofoner och indikatorskort.

Med inspiration från majoritetsbeslutens tydlighet – borde inte beslutsgången, när ombuden fått rikliga tillfällen att dryfta motioner och frågor, kunna göras enklare och tydligare? Genom att till exempel låta ombuden ta ställning för eller mot en motions att-satser.

Måste vi se olika uppfattningar som ett bekymmer? Eller kan vi kanske tillsammans se olika uppfattningar i vår kyrka mer som en styrka än en svaghet?

Och till sist – ja, jag vet att det kanske inte är en jättestor fråga – men var det verkligen bara jag som under det tysta beslutsfattandet saknade möjligheten att få ropa ett ”ja!” innan klubban föll i bordet?

 

 

Magnus Nydén,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Peringe Pihlström
Efter att ha följt kyrkokonferensen via webben har jag med förväntan hoppats på debatten som skulle komma. Det är naturligtvis i väldigt begränsad form man kan följa förhandlingar och beslutsprocess, men det blev väldigt tydligt att en del motioners behandling blev både tidsödande och obegripliga för alla? Ex. frågan om vem som kan - och inte kan - bli ordförande i kyrkostyrelsen. Intrycket man får som web-följare var att presidiets tilltagande förvirring och utdragna hantering kräver alternativ som gör att kan inte hamnar i en känsla av godtycke, borttappade yrkanden och sist en slags uppgivenhet inför att "tvingas" välja den gamla "majoritetsordningen". Det vore intressant att få veta hur kyrkostyrelsen agerar för att skärpa framtida konferensers beslutsgång.