Så plockar vi fram kartongen igen

med ett dammigt stall och alla djur,

mannen, kvinnan, ett nyfött barn

och något vi kallar foderkrubba.

För den som vill lyssna får vi berätta

om den långa färden, mörkret, kylan

och alltför många stängda dörrar.

Om barnet som föddes en natt,

som blev tröstat, ammat, älskat.

Ett barn vi ännu inte glömt bort.

Låt inte julen bli till saga

som fjärmar från vår verklighet,

och fastnar i änglar och visa män.

En gråtmild skröna från för länge sen.

Kom och ta del av en hemlighet,

något vi hoppas, men inte vet,

som handlar om liv, handlar om hopp.

Evighetsljus i en barnakropp.

I fönstren till många kyrkor,

missionshus, kapell

ser jag stora stjärnor i papp

som lyser i vintermörkret här.

Stjärnor gjorda i ömtåligt papper

för en billig peng av trötta händer

i stora fabriker i Österns land.

Men inne i kyrkornas varma gemenskap

vill vi kanske inte störas

av talet om en orättvis värld

som förvärras av vår egen konsumtion

och ständiga sug efter ny design.

Vi fokuserar hellre på rätt eller fel

över jungfrufödsel eller försoning,

begrepp som blir så hårda och vassa,

likt stenar man kan kasta på andra

och fördöma den andres tro.

Låt inte julen bli en fyrkantig dogm,

fastslagen av de troendes elit.

För julen är en större berättelse

där ingen av oss är favorit

utan har plats för oss alla.

Den är öppen, varm, konkret

och förmedlar de viktiga orden:

Inkarnation. Barmhärtighet. Helighet.

Att Gud blev människa

ville evangelierna formulera.

Orden blev en berättelse om

att Gud i sin kärlek kom till världen

och i den berättelsen

fick hela världen plats,

den drabbade, plågade världen,

där varje människa är omistlig.

Inget mörker är för stort,

för det finns helighet,

det finns barmhärtighet

även för dem i den mörka fabriken

på kinesiska landsbygden

med 12 timmars arbetsdag

och utslitna kroppar.

Det finns ett hopp även för oss

med plånboksstyrda hjärtan

som går vilse i upplysta köpgallerior

för att glömma mörkret utanför,

liksom mörkret inuti oss själva.

Berättelsen säger

att vi alla är älskade

och får plats.

Låt inte julen bli en tankekonstruktion.

Låt det bli musik. Låt den ta ton.

Det sjunger att ord blivit kött

även för mig, vilse och trött.

För julen är en berättelse

med plats för alla människor.