Lika självklart är det att vi ska fördöma all extremism oavsett vilken religion den utgår ifrån. Det var verkligen skrämmande att höra en av talarna på konferensen i New York uttala sig om muslimer, när han sa: ”De är råttor som ska utrotas”. De allra flesta muslimer som kommer hit har ingen annan önskan än att få leva i fred utifrån sin religion och sitt sammanhang.

I dag hör jag flera oroa sig över att islam kommer och ”tar över” västvärlden. Dessa länder som en gång sände tusentals missionärer över hela världen, men i dag är den mest sekulariserade världsdelen. Det finns muslimer som säger: ”Varför är ni inte mer kristna i ert land?” I den så kallade kristna västvärlden har väckelsen ebbat ut, nöden och ivern för människors eviga väl har svalnat, kyrkorna har avfolkats och tron marginaliserats.

Tänk om islam som onekligen tågar in i vår del av världen hade mötts av församlingar och enskilda gripna av Jesu kärlek, övertygade om sanningen i evangeliet, besjälade av att göra alla  folk  till lärjungar. Vi ska inte gå i polemik med islam men fråga oss varför vi inte mer står upp för vår kristna tro.

Situationen påminner inte så litet om hur det var i Nordafrika under de första århundradena där kyrkan var oerhörd stark och livskraftig. Men så kom kyrkans institutonalisering och teologiska stridigheter som förlamade kyrkans vittnesbörd och urvattnade dess bekännelse. Därför var det mycket lätt för islam att vinna mark just i Nordafrika.

Nu upprepas det i västvärlden där de flesta namnkunniga teologer inte längre tror på Bibelns under och där sekulariseringen gått långt in i våra församlingar och där vi inte längre anser det nödvändigt att en människa kommer till tro.

För din egen reflektion vill jag be dig att jämföra Jesus och Muhammed, Nya Testamentet  och Koranen!