Israels tysta krig

Diplomatiska protester hjälper inte. Vad som nu krävs är begränsningar i ekonomiskt och kulturellt utbyte av omvärlden för att Israel ska överge sin bosättarpolitik, hävdar skribenterna av denna artikel.

Årets sista vecka ställdes Israels politiska ledning och premiärminister Benjamin Netanyahu mot väggen för sin bosättningspolitik, vilket tycktes komma som en chock för de berörda. FN:s säkerhetsråd antog den 23 december en resolution där man konstaterar att israeliska bosättningar på ockuperad mark är olagliga och innebär ett allvarligt hinder för att uppnå en tvåstatslösning. En hållning som Sverige och EU står för sedan länge. USA:s utrikesminister John Kerry förtydligade därefter den 28 december att USA ställer krav på en fredsprocess som kräver stopp för fler israeliska bosättningar och en anpassning till en tvåstatslösning. 

En tid innan jul besökte vi området och kan bara konstatera att både Resolution 2334 och USA:s uttalade krav är absolut nödvändigt för att vända den katastrofala utvecklingen i området. Julstämningen ville inte infinna sig i Jesu födelsestad Betlehem bland annat för att Israels över åtta meter höga mur effektivt hindrar palestiniernas rörelsefrihet och på Betlehems kullar byggs fortfarande för israeler på palestinsk mark.  

En rejäl julklapp fick de israeliska bosättare som, enligt internationell lag, bor illegalt på palestinska Västbanken. Knessets ledamöter röstade nämligen i december för en lag som gör det helt lagligt för judiska israeler att permanent bosätta sig på privatägd palestinsk mark. Lagen måste beslutas i ytterligare två omröstningar, men allt tyder på att den kommer att antas. 

I den hotade palestinska byn Susyia berättar Fatma att 300 personer lever under ständigt hot efter beslut i högsta domstolen att byn ska förstöras. Den israeliska bosättningen på kullen intill vill ha byns mark. Hur ska byborna överleva utan sina får, utan olivträd, utan odlingar?

I Um El Kehr har de palestinska bönderna visat upp sina dokument som bevisar att de äger sin mark, men den närliggande israeliska bosättningen tränger på. Sex hus har förstörts och nyligen kom besked om att ytterligare 20 bostäder ska demoleras. 

Abu Suleiman är gammal och arg. Han skriker ut sin ilska när han visar på hur hus i byn har jämnats med marken. Nimeh oroar sig för barnen. Var ska familjen bo? Hur ska barnen få någon tro på rättvisa om deras hem förstörs för att en annan etnisk grupp prioriteras?

”Det pågår sedan 70 år ett tyst, systematiskt krig här mellan en mäktig och en maktlös”, säger en erfaren israelisk fredsaktivist i sin analys av det som brukar kallas Palestina-Israel konflikten. 

Istället för att drastiskt ta stora områden på en gång och bruka massivt våld, använder sig Israel av ”små steg” som inte väcker världens uppmärksamhet, men som systematiskt utplånar det palestinska folkets möjlighet till ett värdigt liv, menar han och pekar på följande exempel.

Kontinuerligt tas mer och mer mark till israeliskt bruk, medan palestinsk mark reduceras.

Vattenbristen för palestinierna skulle inte existera om inte Israel lagt beslag på 90 procent av vattenkällorna och prioriterat fördelning av vatten till de områden där israeler bor. När man åker genom Jordandalen kan man tydligt se uttorkade områden där palestinier odlar och väl bevattnade gröna områden där bosättare finns. 

Begränsning av palestiniernas rörelsefrihet, fängslande av palestinska barn, beskjutning i flyktingläger, långa häktningar av palestinier utan åtalspunkter, hindrande av bönder att odla sin mark och liknande åtgärder är en del av ”det tysta kriget”, som påverkar den palestinska befolkningen att lämna landet, vilket skapar utrymme för den israeliska befolkningen.

Vi reste i området på en resa organiserad av Socialdemokrater Tro och Solidaritet och mötte både palestinska och israeliska politiker och erfarna fredsaktivister. Alla fick frågan ”Vad bör omvärlden göra för att få Israel att börja respektera folkrätten och mänskliga rättigheter?” Svaret var entydigt. 

Det hjälper inte med diplomatiska protester. Israel måste få ett ultimatum med begränsningar i handel och ekonomiskt samarbete samt i kulturellt och akademiskt utbyte om man inte upphör med den diskriminerande politik som gynnar en etnisk grupp på bekostnad av en annan.

Vi är mycket positiva till utrikesminister Margot Wallströms december-besök och kontakter med de palestinska företrädarna.  

När det gäller Israel föreslår vi Sveriges regering att initiera att EU ställer krav på respekt för mänskliga rättigheter (i enlighet med EU:s egna regler), för att fortsätta leverera det gynnsamma handelsavtal Israel har med EU samt att allt övrigt handelsutbyte samt kulturellt och akademiskt utbyte stoppas om inte Israel förändrar sin politik genom att upphöra med ockupationen och införa lagar som jämställer de etniska grupperna i området.  

 

Lena Lönnqvist

Artikeln underskriven även av:

Madeleine Dahl

studerande 

Eva-Lena Gustavsson

ledamot förbundsstyrelsen Socialdemokrater Tro och Solidaritet

Åke Gustavsson

fritidsledare

Kent Källqvist

journalist

Iréne Nordgren

leg. psykoterapeut

Christina Regnell

pensionerad biståndsarbetare

Margoth Sonnebo

 f d biståndsarbetare/journalist

Gunnar Stenbäck

präst

Anne Sörman

präst/författare

Rafael Waters

ledamot förbundsstyrelsen Socialdemokrater Tro och Solidaritet

Ruben Wågman

styrelseledamot Socialdemokrater Tro och Solidaritet Stockholms l

 

 

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Niklas Ekestam
Jo, det strider mot FNs regler att behålla markområden som tagits i krig, meeen... Israel har aldrig bedrivit anfallskrig, bara försvarat sitt land mot angripare såsom 1967. Grannländerna vill inte erkänna Israels rätt att existera. Lämnar Israel tillbaka de erövrade områdena har grannländerna inget att förlora på att anfalla Israel igen och igen. Det gör att Israel inte har något annat val än att behålla erövrade områden. Behållandet av områden efter sexdagarskriget 1967 har varit framgångsrikt, genom att det gjort att andra stater inte försökt erövra Israel därefter.
Torgny Rabe
För större allsidighet föreslår jag att läsarna också tar del av"Svenska skattepengar och belönade terrorister" av den 13/1 i Världen i dag. Mvh, Torgny Rabe
Robert Larsson
Vill även rekommendera artikelförfattarna att läsa nämnda artikel i Världen idag för en mer balanserad hållning. Ibland kan det vara nyttigt att få sin världsbild rubbad...
Alf Källström
Jag vill ett par veckor efteråt kommentera denna artikel. Har nyligen besökt Israel och upplever det tydligare än någonsin hur viklad och ensidig bilden av denna konflikt är i vårt land och speciellt i stora delar av kyrkorna i Sverige. Hur kan artikelförfattarna få publicera denna artikel? Den saknar ju totalt någon som helst analys av den svåra problematik som ligger till grund för enskilda människors svåra problematik. Någon beskrev den så här: Om Hamas och andra delar på den palestinska sidan lägger ned vapnen och slutar med terrorattacker blir det fred men om Israel gör det innebär det nationens utplåning. Hur kan man begära att Israel ska förhandla med rörelser som vill dess utplåning? Terroristen med bussen i Jerusalem nyligen upphöjdes och hedrades ju som en hjälte av företrädare för Hamas. När ska Sändaren vakna och ge utrymme för något slags objektivitet i denna fråga? Alf Källström
Sune Melin
Artikelförfattarna är minst sagt radikala. De vill att Israel skärper sig beträffande mänskliga rättigheter annars bör handelsavtalet mellan EU och Israel omförhandlas eller upphöra. Vidare om inte Israel upphör med ockupationen ska all övrig handel samt kulturellt och akademiskt utbyte stoppas. Lena Lönnqvist och flera andra av artikelförfattarna är medlemmar i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Ordförande för Tro och Solidaritet, Ulf Bjereld, är adjungerad ledamot i socialdemokraternas verkställande utskott. Har Ulf Bjereld tagit upp frågan alternativt planerar att ta upp frågan i verkställande utskottet? Det vore intressant med ett klarläggande besked.
Lars Göran Berg
Artikelförfattarna för fram sina åsikter om flera politikområden. Jag noterar utsagan om vatten och Israels agerande. En annan verklighet säger annat. I Osloavtalet reglerades bland annat tillgången till vatten. Avtalet tillförsäkrar palestinierna rätten att pumpa upp 70 miljoner kubikmeter från Eastern Mountain Aquifer.Men denna vattenresurs har för närvarande inte aktiverats av palestinierna; vattnet rinner outnyttjat under jord till Döda havet. Enligt den överenskommelsen, var ett 40-tal platser identifierade för borrning i denna grundvattenreservoar i Ö.Hebrons bergsregion och tillstånd hade beviljats palestinierna av den Israelisk – Palestinska Myndighetens Förenade Vattenkommitté. Men under de senaste 20 åren har palestinierna borrat på bara en tredjedel av dessa platser, trots att internationella samfundet har erbjudit en finansiering av borrning på alla platser. Om palestinierna borrat och utvecklat alla dessa brunnar, så kunde de fullständigt ha löst den befintliga vattenbristen i Hebrons bergsregion. Men palestinierna har valt borra i den israeliska reservoaren. 33% är vattensvinnet för PM, 10% Israels. Israel renar avloppsvatten för bevattning. PM avböjt stöd för det.