Till att börja med vill jag instämma med Micael Grenholm när han i Sändaren den 11 september lyfter behovet att för de ungas skull skapa ”arenor där deras frågor om kristendomens sanningsanspråk tas på allvar”. Jag har dock ännu inte funnit några goda skäl till varför apologetiken, exemplifierad genom Svenska apologetiksällskapet, skulle vara rätt väg att gå.

Grenholm besvarar min fråga om vilken tro det är som ska försvaras med att det är ”kärnan i den kristna tron. Att Gud finns, att Jesus är världens frälsare och att den Helige Ande verkar idag”. Vackert så! Men hur går då detta försvar till enligt Svenska apologetiksällskapet?

När jag tittar på Svenska apologetiksällskapets blogg hittar jag, bland hopen av inlägg, ett som uppenbarligen finner det nödvändigt för försvaret av den kristna tron att ifrågasätta evolutionsteorin (Magnus Lindborg, feb -18). Det pekar knappast på ”kärnan i den kristna tron”, utan på en mycket specifik uppfattning om denna tro. Dessutom en synnerligen arrogant sådan. För på något annat sätt kan jag inte se att man kan uppfatta en hållning som gör att naturvetenskapligt medelkompetenta tror sig kunna överbevisa den samlade forskarvärlden inom biologin om att allt deras arbete är i grunden fel, utan att på motsvarande sätt anstränga sig i ett seriöst forskningsarbete. Jag noterar dock att ni, kanske för att undvika problemet, har valt att inte ta ställning till frågan hur man får ihop evolutionen med den kristna tron (Martin Waldén, aug – 17), och alltså representerar flera olika hållningar. Det är kanske klokt (men jag är inte övertygad om det), men det gör min fråga högst relevant. Vilken kristen tro företräder Svenska apologetiksällskapet? Att omfatta både kreationism, Intelligent Design och BioLogos som verktyg att försvara den kristna trons kärna är i mötet med icke-troende knappast seriöst, och bekräftar bilden som dessa många gånger har av kristna. Att företräda Svenska apologetiksällskapet, som bevisligen intar en sådan hållning, och samtidigt skriva att man vill ge ungdomar verktyg att ”hantera bisarra påståenden de stöter på i skolan eller på nätet, såsom... att vetenskap står i motsats till religion” blir milt uttryckt just bisarrt! Jag håller med om att vetenskap och tro inte måste stå i konflikt med varann, men den apologetik jag ser är knappast vägen till denna konfliktfria samexistens. Finns det möjligen en apologetik någonstans som inte bygger på att ifrågasätta vetenskapliga teorier?

Som jag skrev i min insändare den 26 juni så handlar det inte bara om unga människor. De unga växer upp. De som går direkt ut i arbetslivet efter gymnasiet kan säkert uppleva att apologetikens förklaringar duger. Men om de spänner bågen lite mer och tar sig an en naturvetenskaplig universitetsutbildning, då blir det genast svårare. I mötet med mer bildade lärare och professorer avslöjas de inövade argumenten mot till exempel evolutionen som ett intellektuellt haveri. Och om de då upplever att apologetikens kristendom var den enda möjliga finns bara möjligheten att avvisa den, med en kvardröjande skam över att man en gång hörde till de troende.

Ett alternativ till försvaret av tron, oavsett hur denna tro ser ut, skulle kunna vara att istället utforska tron, i ljuset av all kunskap vi förmår tillskansa oss, och göra det med modet att acceptera att en del av de trosuppfattningar som vi gick in med inte kommer att överleva det arbetet. Att vägra en sådan rakryggad utmaning är att medge att tron inte överlever något sådant, vilket i sig är ett medgivande av dess otillräcklighet. De ungdomar jag möter är väl värda ett mer pålitligt tillvägagångssätt, och en tåligare tro.