Jag är liberal. Men det finns gränser. Jag tycker inte det svenska samhället ska acceptera intolerans. Debatten just nu gäller så kallade ”böneutrop” på arabiska i svenska samhällen.
Det rör sig i själva verket om proklamation av en totalitär ideologi.
I Växjö ansöker en moské om att med högtalare regelbundet få proklamera islams överlägsenhet över andra religioner.
Islam är en ideologi som måste bedömas likaväl som marxism, liberalism och nazism. Det är fel att ge religiösa ideologier en särställning. En totalitär, intolerant ideologi får inte ursäktas med etiketten ”religion”.
Världens största religion, kristendomen, har präglat Europa och Sverige i mer än 1000 år. Jesus själv grundade ingen religion. Han förkunnade och levde ut kärlek, tolerans och jämlikhet tills han dödades av religiösa och politiska myndigheter. Men kärleksbudskapet spreds.
Tyvärr blev kristendomen 300 år senare statsreligion i det romerska imperiet och på 1500-talet blev lutherdomen statsreligion i Sverige. Den tiden är över. ”Den kristna västvärlden” är i dag sekulär, men präglad av kristna värderingar som frihet, tolerans, jämlikhet och åsiktsfrihet. Man skäms och tar avstånd från historisk intolerans, korståg, inkvisition.
Därför ska vi inte godkänna muslimska så kallade ”böneutrop” (arabiska ’adhan’ = lyssna, bli informerad), där en totalitär, intolerant ideologi proklameras via högtalare på arabiska.
En muslim måste fem gånger om dan utföra rituell bön – på arabiska ’salat’. I moskén går männen in genom huvudingången, kvinnor genom en sido- eller bakdörr. Bönen – ’salat’ – är inte ”hjärtats samtal med Gud”, utan bestämda ord på arabiska, med kroppsställningar utförda på rätt sätt av en ’rättrogen’. En ’otrogen’ får inte delta, möjligen titta på. Innan det fanns armbandsur påmindes muslimer i arabvärlden om bönetimmarna genom utrop. Det är inte nödvändigt i dag. En app i mobilen fyller samma funktion. Och Sverige tillhör inte arabvärlden.
Islam är statsreligion och enda tillåtna religion i många länder. Islams grundare, Muhammed, spred sin religion genom att bilda en armé och inta geografiska områden och avrätta oliktänkande.
Många människor har flytt från förtryck i islamiska stater. De vill inte tas emot i asyllandet med offentliga utrop om underkastelse under den ideologi som de flytt från. Samma ord som ropas i ’adhan’ är de som ropas av självmordsbombare. Anhöriga till dem som dödades på Drottninggatan vill helst slippa höra detta ropas i Sverige.
Nazismen var på 1940-talet statsideologi i Tyskland. Därifrån flydde judar till Sverige. De ville då helst slippa offentliga utrop som ”Heil Hitler” från svenska nazister.
Yttrandefriheten måste ibland underordnas hänsyn, respekt och personlig integritet.
Islam är världens största sekt. Den som lämnar islam är enligt Koranen (Sura 16:106) dömd till helvetet. I islamiska stater utdömer myndigheterna dödsstraff. Den religionen bör inte få proklamera överhöghet över andra religioner, till exempel den ”Gud Fader” som Jesus talade om. I Sverige är inte Muhammeds ”Allah” den ende guden, vilket orden i böneutropet ’adhan’ påstår.
Ordet ’sekt’ betyder ’avskiljande’. Enligt www.islamguiden.com/barnuppfostran ska muslimska barn ”vara medvetna om skillnaden mellan dem själva och icke-muslimer, och vara stolta och tacksamma för den skillnaden!
Eftersom islam på det sättet motverkar integration är det olämpligt att proklamera den ideologin offentligt, rituellt, och regelbundet i ett fritt land. Alltså inga offentliga ’adhan’-utrop!
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Tack Ingemar för att du sakligt har visat på vad böneutropen är. Vi har också stött på de som flytt från detta förtyck och inte vill komma under det igen.
Vilken röra.
"Yttrandefriheten måste ibland underordnas hänsyn, respekt och personlig integritet" skriver Ingemar Olsson, och tar det som intäkt för att man inte ska få säga att Gud är större, i offentliga miljöer i Sverige. För att självmordsbombare använder samma ord.
Naturligtvis vet Ingemar Olsson att också kristna bekännelser har använts av människor som gjort ytterligt onda saker - i förlängningen av den där sortens argumentation väntar alltså ett samhälle där man inte får uttala trosbekännelser offentligt.
Jag längtar inte efter böneutrop, jag tycker dessutom att annan religiös närvaro i det offentliga rummet kan vara påträngande och störande. Men det här handlar om vad ett samhälle är. När frikyrkorna växte fram hävdade man religions- och yttrandefrihet. Jag tror man gjorde det utifrån en tilltro till Gud och människor. En sådan där tilltro som gör att man inte behöver demonisera eller odla rädsla. Vart tog den tilltron vägen? Var blev lidelsen för religionsfriheten av? Den här artikeln demoniserar och skapar rädsla. Sorgligt.
Lars Göran,
om man säger att man inte ska acceptera intolerans (som Olsson gör i artikeln), och sedan pekar ut islam - i sig själv, inte islamism, inte vissa tolkningar av den - som en "totalitär, intolerant ideologi", i motsats till religion. Om man i nästa stycke pekar ut frihet, tolerans, jämlikhet och åsiktsfrihet som specifikt kristna värderingar, och snart därefter likställer uttalandet av trosbekännelsen med hitlerhälsningen - jo, då tror jag att man både uttrycker och riskerar att skapa rädsla. Och slirar betänkligt när det gäller sanningen. Jag tror att det är en mycket dålig väg att gå, även för den som är kritisk mot islam. Det man gör är att ge tolkningsföreträdet till extremisterna.
Jag är kristen. Jag är djupt kritisk till en del kyrkor. Islam kan jag mindre om, men jag är djupt kritisk till en hel del i den religionen. Men det här handlar om hur vi möter varann: när man skriver så här svepande om en religion ger man extremisterna i den religionen tolkningsföreträdet. Det är som när extrema ateister beskriver kristen tro. Vad som än blir av det - bra samtalsklimat och goda möten blir det inte.