Här i Sverige jagar evangelikala ledare som Stefan Swärd avfällingar utifrån en historiskt tunn definition av bibeltrohet.

Evangelikaler brukar värna om moral och karaktär. Vad fick dem att då lämna allt sådant utanför och rösta på Trump? Han lägger ena stunden handen på Bibeln och i nästa knyter han sin näve, använder macho-språk och uttalar uppenbara lögner.

Många med mig har mycket att tacka de evangelikala rörelserna för. Genom en sådan rörelse – Örebromissionen – kom jag till tro och blev en del av Kristi kyrka. Genom Lausanne-rörelsen och portalgestalter som John Stott blev jag omvänd från mina egna livsprojekt till Guds mission. Kamp för social rättvisa och människovärde blev något centralt. Genom evangelikala teologer och bibelvetare som George Eldon Ladd och Tom Wright har jag och senare generationer av teologistuderande upptäckt spännande sätt att läsa och tolka Bibeln som inte kör fast i tråkig, liberal bibelkritik eller slutar i ett aggressivt, ängsligt bibelförsvar.

Men det som nu händer i evangelikala sammanhang håller på att göra mig och flera andra till föredettingar. Likt en amerikansk ledarskribent i The Washington Post (23/1) skulle jag vilja skriva en predikan för mina bröder och systrar i dessa rörelser, men jag delar i stället tre iakttagelser som jag finner illavarslande.

1. Från fokus på Guds rike till fokus på gränser

Evangelikala rörelser har kännetecknats av ett starkt och medvetet fokus på Guds rike i såväl teologi som handling. Men detta håller nu på att allvarligt försvagas. Det starka sociala engagemanget – oavsett ras, kön och etnisk hemvist – är i allvarlig fara.

Budskapet om en radikalt annorlunda världsordning, som relativiserar alla nationer, hörs inte längre. Istället är det, som i USA, applåder för ”the Great USA”, eller som i Sverige, konferenser om en ”kristen nation” och resor till det heliga landet med program som stöder staten Israel.

2. Från religionsfrihet till protektionism

Religionsfrihet försvagas för alla när den friheten inte är lika för alla. Att vilja göra inskränkningar för muslimer och andra grupper i samhället – som Trump och hans administration nu arbetar med i USA, och som SD vill införa i Sverige – gör att principiell religionsfrihet hamnat i allvarlig fara. De som läst modern historia vet att det var just evangelikaler som gick i bräschen för religionsfrihet, så att den friheten nu finns i USA:s och andra länders grundlag. 

Har nutidens evangelikaler glömt att i kampen för religionsfrihet kunde deras föregångare lida för andras rätt att fritt få utöva sin tro? Det räcker att påminna om den engelske baptisten Thomas Helwy som 1611 hamnade i fängelse för att han hävdade tanke-, yttrande- och trosfrihet för alla, om de så är ”heretiker, turkar, judar eller något annat”.

3. Från frikyrklig samling till splittring

De frikyrkliga rörelserna uppstod som en protest mot den symbios som i äldre tid hade växt fram mellan kyrkan och kejsarnas imperier – och senare mellan kyrka och nation. ”Fri” i ”frikyrklig” betydde fri från statlig inblandning. Kyrkohistorien har många exempel på att när kyrkan blir en del av det politiska etablissemanget, då är det inte det politiska styret som får problem. Det är den kristna trons och kyrkans trovärdighet som hamnar i fara.

Ingen evangelikal i USA minns i dag de åtta vita präster som offentligt kritiserade Martin Luther King Jr och hans medborgarrättsrörelse för att deras ”otålighet höll på att förstöra samhället”. Det är i stället mannen som proklamerade ”I have a dream” som vi aldrig glömmer.

Förhoppningsvis kan dessa iakttagelser hjälpa oss att se att det finns en djupstruktur av socialt engagemang i evangelikalismen. Kanske kan den dessutom hjälpa oss att förstå varför dess rörelser så lätt förvandlas till tok-kristendom. Såväl Guds rike, religionsfrihet som en genuin frikyrklig strävan har ett starkt inkluderande ”vi”. Det handlar om att samla och samlas för högre syften. Historien visar att ett sådant inkluderande ”vi” skapar dynamiska rörelser.

Men evangelikalismens har ibland en tendens att formulera ett exkluderande ”vi”. Den skapar då ett konspiratoriskt ”vi och dom”-tänkande med låga syften. Ett sådant exklusivt ”vi” skapar splittring och utanförskap, precis som vi också ser i president Trumps höger-populistiska politik. USA går sönder.

Att evangelikaler i Sverige kan vara samma andas barn märks i den nu pågående häxjakten på ”avfälliga” anhängare som inte tror att Adam och Eva var historiska personer. Denna exkluderade kampanj leds av några evangelikala ledare med pastor Stefan Swärd i spetsen. Debatten pågår i Dagen och på sociala medier.

På kort sikt vinner kanske Swärd – och andra med samma ärende – beundran för sin ”bibeltrohet”, men en allvarlig andlig fara hotar. Genom att göra om ”evangelikal” till en måttstock, med vilken man mäter sina vänners tro, och till ett varumärke för sina egna ståndpunkter, tar man död på en andlig rörelse. Genom att göra det till ett snävt varumärke splittrar man en rörelse i många mindre fraktioner.

Pastor Stefan Swärd är själv föredömlig när det gäller socialt engagemang, men hans och andras nitiskhet för ”bibeltrohet” blottlägger evangelikalismens konspiratoriska djupstruktur. Den splittrar och fjärmar de evangelikala rörelserna från deras kallelse och gåva till mänskligheten.

I ett läge med klimathot, flyktingströmmar, populism, terror och andra osäkra förhållanden framstår en offentlig evangelikal ”vi och dom”-agenda – i frågor om skapelseberättelserna, homosexualitet och religionsmöten – som ett enda stort skämt.

Fotnot. Evangelikal är en beteckning på protestantiska rörelser och samfund vars historiska rötter går tillbaka till 1600-talets pietism. Läromässigt betonar de erfarenheten av personlig omvändelse, och de har utvecklat former och metoder för att främja denna andliga erfarenhet. Evangelikala kristna är kända för en rak och glad bibelanvändning, missionsiver och socialt engagemang.

I USA har begreppet evangelical efter andra världskriget kommit att få en snävare betydelse av konservativ kristendom. Rörelsen kring tidningen och kommuniteten Sojourners – med Jim Wallis som språkrör – visar att det i USA också finns en radikal och progressiv ådra av evangelikalism.