I allvarlig andlig fara

De evangelikala rörelserna är i fara – både i USA och i Sverige. Nyligen bidrog i hög grad röster från dessa kristna till att Donald Trump blev president i USA. På kort sikt kan detta ge de evangelikala fördelar, men det kan ändå vara en pyrrhusseger med allvarliga andliga förluster.

Här i Sverige jagar evangelikala ledare som Stefan Swärd avfällingar utifrån en historiskt tunn definition av bibeltrohet.

Evangelikaler brukar värna om moral och karaktär. Vad fick dem att då lämna allt sådant utanför och rösta på Trump? Han lägger ena stunden handen på Bibeln och i nästa knyter han sin näve, använder macho-språk och uttalar uppenbara lögner.

Många med mig har mycket att tacka de evangelikala rörelserna för. Genom en sådan rörelse – Örebromissionen – kom jag till tro och blev en del av Kristi kyrka. Genom Lausanne-rörelsen och portalgestalter som John Stott blev jag omvänd från mina egna livsprojekt till Guds mission. Kamp för social rättvisa och människovärde blev något centralt. Genom evangelikala teologer och bibelvetare som George Eldon Ladd och Tom Wright har jag och senare generationer av teologistuderande upptäckt spännande sätt att läsa och tolka Bibeln som inte kör fast i tråkig, liberal bibelkritik eller slutar i ett aggressivt, ängsligt bibelförsvar.

Men det som nu händer i evangelikala sammanhang håller på att göra mig och flera andra till föredettingar. Likt en amerikansk ledarskribent i The Washington Post (23/1) skulle jag vilja skriva en predikan för mina bröder och systrar i dessa rörelser, men jag delar i stället tre iakttagelser som jag finner illavarslande.

 

1. Från fokus på Guds rike till fokus på gränser

Evangelikala rörelser har kännetecknats av ett starkt och medvetet fokus på Guds rike i såväl teologi som handling. Men detta håller nu på att allvarligt försvagas. Det starka sociala engagemanget – oavsett ras, kön och etnisk hemvist – är i allvarlig fara.

Budskapet om en radikalt annorlunda världsordning, som relativiserar alla nationer, hörs inte längre. Istället är det, som i USA, applåder för ”the Great USA”, eller som i Sverige, konferenser om en ”kristen nation” och resor till det heliga landet med program som stöder staten Israel.

 

2. Från religionsfrihet till protektionism

Religionsfrihet försvagas för alla när den friheten inte är lika för alla. Att vilja göra inskränkningar för muslimer och andra grupper i samhället – som Trump och hans administration nu arbetar med i USA, och som SD vill införa i Sverige – gör att principiell religionsfrihet hamnat i allvarlig fara. De som läst modern historia vet att det var just evangelikaler som gick i bräschen för religionsfrihet, så att den friheten nu finns i USA:s och andra länders grundlag. 

Har nutidens evangelikaler glömt att i kampen för religionsfrihet kunde deras föregångare lida för andras rätt att fritt få utöva sin tro? Det räcker att påminna om den engelske baptisten Thomas Helwy som 1611 hamnade i fängelse för att han hävdade tanke-, yttrande- och trosfrihet för alla, om de så är ”heretiker, turkar, judar eller något annat”.

3. Från frikyrklig samling till splittring

De frikyrkliga rörelserna uppstod som en protest mot den symbios som i äldre tid hade växt fram mellan kyrkan och kejsarnas imperier – och senare mellan kyrka och nation. ”Fri” i ”frikyrklig” betydde fri från statlig inblandning. Kyrkohistorien har många exempel på att när kyrkan blir en del av det politiska etablissemanget, då är det inte det politiska styret som får problem. Det är den kristna trons och kyrkans trovärdighet som hamnar i fara.

Ingen evangelikal i USA minns i dag de åtta vita präster som offentligt kritiserade Martin Luther King Jr och hans medborgarrättsrörelse för att deras ”otålighet höll på att förstöra samhället”. Det är i stället mannen som proklamerade ”I have a dream” som vi aldrig glömmer.

Förhoppningsvis kan dessa iakttagelser hjälpa oss att se att det finns en djupstruktur av socialt engagemang i evangelikalismen. Kanske kan den dessutom hjälpa oss att förstå varför dess rörelser så lätt förvandlas till tok-kristendom. Såväl Guds rike, religionsfrihet som en genuin frikyrklig strävan har ett starkt inkluderande ”vi”. Det handlar om att samla och samlas för högre syften. Historien visar att ett sådant inkluderande ”vi” skapar dynamiska rörelser.

Men evangelikalismens har ibland en tendens att formulera ett exkluderande ”vi”. Den skapar då ett konspiratoriskt ”vi och dom”-tänkande med låga syften. Ett sådant exklusivt ”vi” skapar splittring och utanförskap, precis som vi också ser i president Trumps höger-populistiska politik. USA går sönder.

Att evangelikaler i Sverige kan vara samma andas barn märks i den nu pågående häxjakten på ”avfälliga” anhängare som inte tror att Adam och Eva var historiska personer. Denna exkluderade kampanj leds av några evangelikala ledare med pastor Stefan Swärd i spetsen. Debatten pågår i Dagen och på sociala medier.

På kort sikt vinner kanske Swärd – och andra med samma ärende – beundran för sin ”bibeltrohet”, men en allvarlig andlig fara hotar. Genom att göra om ”evangelikal” till en måttstock, med vilken man mäter sina vänners tro, och till ett varumärke för sina egna ståndpunkter, tar man död på en andlig rörelse. Genom att göra det till ett snävt varumärke splittrar man en rörelse i många mindre fraktioner.

Pastor Stefan Swärd är själv föredömlig när det gäller socialt engagemang, men hans och andras nitiskhet för ”bibeltrohet” blottlägger evangelikalismens konspiratoriska djupstruktur. Den splittrar och fjärmar de evangelikala rörelserna från deras kallelse och gåva till mänskligheten.

I ett läge med klimathot, flyktingströmmar, populism, terror och andra osäkra förhållanden framstår en offentlig evangelikal ”vi och dom”-agenda – i frågor om skapelseberättelserna, homosexualitet och religionsmöten – som ett enda stort skämt.

Fotnot. Evangelikal är en beteckning på protestantiska rörelser och samfund vars historiska rötter går tillbaka till 1600-talets pietism. Läromässigt betonar de erfarenheten av personlig omvändelse, och de har utvecklat former och metoder för att främja denna andliga erfarenhet. Evangelikala kristna är kända för en rak och glad bibelanvändning, missionsiver och socialt engagemang.

I USA har begreppet evangelical efter andra världskriget kommit att få en snävare betydelse av konservativ kristendom. Rörelsen kring tidningen och kommuniteten Sojourners – med Jim Wallis som språkrör – visar att det i USA också finns en radikal och progressiv ådra av evangelikalism.

 

 

 

 
 
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Mikael Lundgren
Wow, vilken sammanblandning av frågor och anklagelser i en och samma artikel! Stefan Svärd blir sammanblandad med det skandalösa och oroväckande som just nu händer genom Trump i USA. Du ser inte att du själv bidrar till denna splittring just genom en sån här artikel? På Sändarens ledarsida dessutom. Vet att du känner Stefan och skulle så gärna se att du med en kärleksfull ton samtalar live om dessa frågor med honom i stället. Det vore ett agerande i en enande riktning!
David Axelsson
Ord och inga visor från Fahlgren: "I Sverige jagar evangelikala ledare som Stefan Swärd avfällingar", "häxjakt på avfälliga anhängare", "exkluderande kampanj", " hans och andras nitiskhet för ”bibeltrohet” blottlägger evangelikalismens konspiratoriska djupstruktur. Den splittrar och fjärmar de evangelikala rörelserna från deras kallelse och gåva till mänskligheten." Det är inte nyanser och lågmäld samtalston som Fahlgren använder sig av precis. Här är det storsläggan som plockas fram. Allt detta för att Swärd säger sig tro på Adam och Eva som historiska personer och att bibeln bygger på historiska händelser!!! Att sedan blanda ihop detta med valet av Trump som president i USA är att verkligen blanda äpplen och päron. En debatt-teknik som blir en osmaklig fruktblandning. Att i samma andetag, på ledarplats i Sändaren, skriva om Trump -amerikansk högerpopulism, Swärds "bibeltrohet" - samt evangelikal agenda i frågor som rör homosexualitet, skapelseberättelser och religionsmöten som ett stort skämt, får mig att undra vem det är som bedriver kampanj mot vem? Det är märkligt när det är teologerna som går i spetsen och kritiserar den som tror för mycket på bibeln!
Thorsten Schütte
Ett sympatiskt inlägg i frågan om tro och vetenskap: http://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2017/02/02/jesus-och-dinosaurierna/
Stefan Swärd
Här är ett försök från min sida att svara på kritiken http://www.stefansward.se/2017/02/04/kommentar-pa-sune-fahlgrens-ledare-i-sandaren/
Stefan Swärd
http://www.stefansward.se/2017/02/04/kommentar-pa-sune-fahlgrens-ledare-i-sandaren/
Thorsten Schütte
Sunes angelägna artikel har verkligen rört om, det märks: http://www.mikaelkarlendal.se/2017/02/06/vem-bestammer-vad-som-ar-den-ratta-kristna-laran/
Bo Fjällström
Nyhetsmediernas senaste favoritgrepp är att sammankoppla det de vill misstänkliggöra med Trump. Sune F behövda bara de två första meningarna för att göra den sammankopplingen. Därmed är "evangelikal" misstänkliggjort på ledarplats i den nya "kyrkans" språkrör. Alltså kan innebörden inte bli någon annan än att detta är Equmeniakyrkans syn! I annat fall borde någon av kyrkoledarna låtit höra sin röst och påpeka att detta inlägg inte har ledningens oreserverade stöd. Mycket finns att kommentera i denna ledare, men för att komma till kärnan så citerar jag definitionen av "evangelikal": "Läromässigt betonar de erfarenheten av personlig omvändelse, och de har utvecklat former och metoder för att främja denna andliga erfarenhet.". Jämför med budskapet på kongressen 2016: "Frälsning handlar inte om en individuell prestation, eller räddning." Detta budskap har - mig veterligt - inte ifrågasatts av någon i ledande ställning. Därför blir min undran, finns himmel och helvete? Blir man frälst från evig dom till evigt liv endast genom att bekänna Jesus Kristus som herre och frälsare? Eller är den tron - enligt Equmeniakyrkan - ett passerat stadium, där vi nu vet bättre?
Karin
Bo Fjällström! Mycket bra fråga du lyfter. Jag var en av få som reagerade när senaste kyrkokonferensen lyfte upp att man blir frälst på ett kollektivt sätt. Om kyrkostyrelsen håller med Sune F i hans ledare ( vilket jag tyvärr, tror att de gör) så önskar man att de som andra teologer vågade sticka ut näsan och stå för sin åsikt. Jag anser att vi behöver få en diskussion och ledare som bekänner färg i equmeniakyrkan. Önskar att kyrkans ledare var lika modiga som Stefan Swärd att bekänna färg.
Sven Andersson
När en majoritet av kristna protestanter - varav 8 av 10 vita evangelikala - röstar fram Trump som ledare för världens supermakt och dessutom snudd på 9 av 10 av dessa vita evangelikala även anger terrorism och ekonomi som "mycket viktig" fråga för sina val (89 respektive 87 %, enligt PEW:s undersökning) är det kanske inte så konstigt om det väcker oro hos andra kristna i världen och rentav föranleder tal om "allvarlig andlig fara" bland dagens evangelikala. Detta särskilt som problemet inte är helt nytt. Redan år 2003, strax före invasionen i Irak - startskottet på mycket av dagens smärtsamma konflikt i Mellanöstern - utmärkte sig nämligen de vita evangelikala genom att vara den demografiska grupp i USA som var allra mest ivrig att gå ut i krig mot Irak (84%). Vem kan då, mot denna bakgrund, med handen på hjärtat säga, att inte detta är ett andligt problem för en rörelse som har "Jesus från Nasaret" och dennes aktiva icke-våld som sitt centrum och Guds gränsöverskridande rike som sin vision snarare än en given nation?
Bo Fjällström
Är huvudsyftet för denna ledare egentligen att varna för de evangelikala, eller är det möjligen en dimridå för att linda in huvudbudskapet? Nämligen att frälsningen inte längre ses på samma sätt som tidigare inom Equmeniakyrkan(EK). "Dopsynen", som egentligen är en förmildrande omskrivning av "frälsningssynen", är varken kompatibel med Katolska kyrkan eller Svenska kyrkan, om frälsning är en "personlig räddning". Eftersom dopet är frälsande i båda nämnda kyrkor måste frälsningen avpersonifieras även inom EK för att inte hindra ekumeniken. Men frågan är om den "ekumeniken" är värd sitt pris? Det förundrar mig att det inte gick en chockvåg genom samtliga fd. baptistförsamlingar - följt av en strid ström av utträden ur samfundet - när den baptistiska dop/frälsningssynen, under märkliga omständigheter, utraderades ur den nya "kyrkan" vid 2016 års kongress. Vilka ytterligare hjärtefrågor är de som framöver kommer att behöva överges i "enhetens" namn? T.ex., blir man personligen frälst från evig dom till evigt liv, genom ett personligt beslut? Finns det överhuvudtaget något som är objektivt och orubbligt sant i Bibeln? På det svarar många "Ja". Vad säger Equmeniakyrkan?