I allvarlig andlig fara

Sune Fahlgren

De evangelikala rörelserna är i fara – både i USA och i Sverige. Nyligen bidrog i hög grad röster från dessa kristna till att Donald Trump blev president i USA. På kort sikt kan detta ge de evangelikala fördelar, men det kan ändå vara en pyrrhusseger med allvarliga andliga förluster.

Här i Sverige jagar evangelikala ledare som Stefan Swärd avfällingar utifrån en historiskt tunn definition av bibeltrohet.

Evangelikaler brukar värna om moral och karaktär. Vad fick dem att då lämna allt sådant utanför och rösta på Trump? Han lägger ena stunden handen på Bibeln och i nästa knyter han sin näve, använder macho-språk och uttalar uppenbara lögner.

Många med mig har mycket att tacka de evangelikala rörelserna för. Genom en sådan rörelse – Örebromissionen – kom jag till tro och blev en del av Kristi kyrka. Genom Lausanne-rörelsen och portalgestalter som John Stott blev jag omvänd från mina egna livsprojekt till Guds mission. Kamp för social rättvisa och människovärde blev något centralt. Genom evangelikala teologer och bibelvetare som George Eldon Ladd och Tom Wright har jag och senare generationer av teologistuderande upptäckt spännande sätt att läsa och tolka Bibeln som inte kör fast i tråkig, liberal bibelkritik eller slutar i ett aggressivt, ängsligt bibelförsvar.

Men det som nu händer i evangelikala sammanhang håller på att göra mig och flera andra till föredettingar. Likt en amerikansk ledarskribent i The Washington Post (23/1) skulle jag vilja skriva en predikan för mina bröder och systrar i dessa rörelser, men jag delar i stället tre iakttagelser som jag finner illavarslande.

 

1. Från fokus på Guds rike till fokus på gränser

Evangelikala rörelser har kännetecknats av ett starkt och medvetet fokus på Guds rike i såväl teologi som handling. Men detta håller nu på att allvarligt försvagas. Det starka sociala engagemanget – oavsett ras, kön och etnisk hemvist – är i allvarlig fara.

Budskapet om en radikalt annorlunda världsordning, som relativiserar alla nationer, hörs inte längre. Istället är det, som i USA, applåder för ”the Great USA”, eller som i Sverige, konferenser om en ”kristen nation” och resor till det heliga landet med program som stöder staten Israel.

 

2. Från religionsfrihet till protektionism

Religionsfrihet försvagas för alla när den friheten inte är lika för alla. Att vilja göra inskränkningar för muslimer och andra grupper i samhället – som Trump och hans administration nu arbetar med i USA, och som SD vill införa i Sverige – gör att principiell religionsfrihet hamnat i allvarlig fara. De som läst modern historia vet att det var just evangelikaler som gick i bräschen för religionsfrihet, så att den friheten nu finns i USA:s och andra länders grundlag. 

Har nutidens evangelikaler glömt att i kampen för religionsfrihet kunde deras föregångare lida för andras rätt att fritt få utöva sin tro? Det räcker att påminna om den engelske baptisten Thomas Helwy som 1611 hamnade i fängelse för att han hävdade tanke-, yttrande- och trosfrihet för alla, om de så är ”heretiker, turkar, judar eller något annat”.

3. Från frikyrklig samling till splittring

De frikyrkliga rörelserna uppstod som en protest mot den symbios som i äldre tid hade växt fram mellan kyrkan och kejsarnas imperier – och senare mellan kyrka och nation. ”Fri” i ”frikyrklig” betydde fri från statlig inblandning. Kyrkohistorien har många exempel på att när kyrkan blir en del av det politiska etablissemanget, då är det inte det politiska styret som får problem. Det är den kristna trons och kyrkans trovärdighet som hamnar i fara.

Ingen evangelikal i USA minns i dag de åtta vita präster som offentligt kritiserade Martin Luther King Jr och hans medborgarrättsrörelse för att deras ”otålighet höll på att förstöra samhället”. Det är i stället mannen som proklamerade ”I have a dream” som vi aldrig glömmer.

Förhoppningsvis kan dessa iakttagelser hjälpa oss att se att det finns en djupstruktur av socialt engagemang i evangelikalismen. Kanske kan den dessutom hjälpa oss att förstå varför dess rörelser så lätt förvandlas till tok-kristendom. Såväl Guds rike, religionsfrihet som en genuin frikyrklig strävan har ett starkt inkluderande ”vi”. Det handlar om att samla och samlas för högre syften. Historien visar att ett sådant inkluderande ”vi” skapar dynamiska rörelser.

Men evangelikalismens har ibland en tendens att formulera ett exkluderande ”vi”. Den skapar då ett konspiratoriskt ”vi och dom”-tänkande med låga syften. Ett sådant exklusivt ”vi” skapar splittring och utanförskap, precis som vi också ser i president Trumps höger-populistiska politik. USA går sönder.

Att evangelikaler i Sverige kan vara samma andas barn märks i den nu pågående häxjakten på ”avfälliga” anhängare som inte tror att Adam och Eva var historiska personer. Denna exkluderade kampanj leds av några evangelikala ledare med pastor Stefan Swärd i spetsen. Debatten pågår i Dagen och på sociala medier.

På kort sikt vinner kanske Swärd – och andra med samma ärende – beundran för sin ”bibeltrohet”, men en allvarlig andlig fara hotar. Genom att göra om ”evangelikal” till en måttstock, med vilken man mäter sina vänners tro, och till ett varumärke för sina egna ståndpunkter, tar man död på en andlig rörelse. Genom att göra det till ett snävt varumärke splittrar man en rörelse i många mindre fraktioner.

Pastor Stefan Swärd är själv föredömlig när det gäller socialt engagemang, men hans och andras nitiskhet för ”bibeltrohet” blottlägger evangelikalismens konspiratoriska djupstruktur. Den splittrar och fjärmar de evangelikala rörelserna från deras kallelse och gåva till mänskligheten.

I ett läge med klimathot, flyktingströmmar, populism, terror och andra osäkra förhållanden framstår en offentlig evangelikal ”vi och dom”-agenda – i frågor om skapelseberättelserna, homosexualitet och religionsmöten – som ett enda stort skämt.

Fotnot. Evangelikal är en beteckning på protestantiska rörelser och samfund vars historiska rötter går tillbaka till 1600-talets pietism. Läromässigt betonar de erfarenheten av personlig omvändelse, och de har utvecklat former och metoder för att främja denna andliga erfarenhet. Evangelikala kristna är kända för en rak och glad bibelanvändning, missionsiver och socialt engagemang.

I USA har begreppet evangelical efter andra världskriget kommit att få en snävare betydelse av konservativ kristendom. Rörelsen kring tidningen och kommuniteten Sojourners – med Jim Wallis som språkrör – visar att det i USA också finns en radikal och progressiv ådra av evangelikalism.

 

 

 

  
Sune Fahlgren
  • 28 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Thorsten Schütte

    Mycket bra inlägg, Sune! För mig som vetenskapligt skolad person bär jordens geologi vittnesbörd om katastrofala händelser, djurs lidande och död långt innan människan gjorde entré. Och tron om Adam och Eva som historiska personer och föräldrar till alla människor leder till många logiska orimligheter. Den nuvarande skapelsen bristfällighet som längtar efter förlossning och befrielse vid förvandlingen till en ny skapelse förblir för mig en omformulering av teodicéns gåta: varför finns ondskan och lidandet?

  • Linda Joelsson

    Tack för analys och kommentar av samtiden

  • Holger Nilsson

    Apropå Adam och Evas historicitet, är det det som är en allvarlig andlig fara.
    Att ifrågasätta detta är att sätta igång en dominoeffekt, där allt mer rasar. Paulus skriver om Adam som om han verkligen funnits, man finner detta på två ställen i Romarbrevet, två gånger i 1 korinterbrevet, och två gånger i 1 Timoteusbrevet. Hur trovärdig är Paulus? Är det mer som vi skall ifrågasätta om det som Paulus skriver?
    I släktregister i Luk. 1:1 omnämns Adam och en rad andra personer. Om inte Adam är en historisk person, vilka andra skall vi plocka bort från släktregistret som icke-historiska?
    I 1 Mos 5 kan vi läsa om hur gammal Adam blev. Varför uppge ålder på en person som inte levat? Nej, den nu uppkomna debatten visar bara på att en del, inte minst teologer, har blivit offer för det ifrågasättande av Guds ord som redan djävulen prövade de första människorna, dessa som nu ifrågasätts, om de trodde på det Gud hade sagt. Han sa till dem: ”Har Gud verkligen sagt?”
    Nu hör ekot av dessa ord igen i den uppkomna debatten.

  • sven

    Vaddå häxjakt?
    Har Sune sällat sig till de panikmoralister i Sverige, som blir desperata så fort något vågar hävda en åsikt som inte är PK i debatten? (jämför den som vågar problematisera abort eller normkritiken) Det är väl sunt att man debatterar synen på Bibeln och inte rakt av köper de normativa liberlateologiska åsikterna?

  • Sune Fahlgren

    Tack för kommenterar och frågor. Värdefullt att det blir samtal kring skeenden som vi upplever allvarliga. Det handlar ju om att få hjälp att förstå vad som sker i det som sker. Men också att med klarsyn kunna motverka farliga tendenser och föreställningar.

    Min ledare var inte ett inlägg i sakfrågan om Adams och Evas historicitet. Att det finns olika övertygelser i den frågan ser jag - tvärtemot Holger Nilsson - inte som en "allvarlig andlig fara". All vår kunskap är ett styckverk.

    Det jag ser som en allvarlig andlig fara är när rörelser använder sig av religiösa övertygelser för att mäta andra människors tro och trovärdighet. Direkt eller indirekt skapar det ett exkluderande "vi och dom".

  • Dan Bertlin

    Läser med delade känslor. Håller med om att hårdhet, snålhet och skarpa gränsdragningar mellan människor inte var Jesu metod. Utom på en absolut avgörande punkt enligt mitt subjektiva förstånd - "Om en människa inte föds på nytt kan hon inte se Guds rike".
    Halldorf utgår ganska mycket från egen erfarenhet. Så gör vi nog alla med variation. Själv utgår jag från perspektivet att Guds rike inte attraherade mig alls i det paket den etablerade och världsvana kyrkan erbjöd. Det tände till först när brinnande kristna med nöd för själars frälsning vittnade för mig om Jesus.
    Läser just nu Frank Mangs på nytt och känner igen så mycket. Grubblar över varför Augustinus, Luther, Finney, Moody, Spuregon och Mangs tvingades genomleva sådan inre strid innan ljuset gick upp! Varför skulle vi slippa denna kamp för frälsningen?
    Vi får inte glömma i denna intellektets hyllade tid att bibeln för alla dessa var helt avgörande för frid med Gud. I denna min kanske tredje genomläsning av Mangs litteratur märker jag tydligt hur den bibelvokabulär de använde blivit mycket obekväm. Den är alltför korsmärkt.

  • Thomas Kärrlander

    Så Sune, vad hade alternativet till Trump varit?
    Men, utifrån din ledare verkar det för mig som om du sällar dig till skaran som hellre läser Aftonbladet än Bibeln!

  • Namn

    Sune Falgrens artikel följer väl tidsandan, där kristenheten alltmer kommit att politiseras, och intoleransen för andra än den politiskt korrekta åsikten öppet och oförblommerat kommit att brukas helt ogenerat.
    För det första har Trump, SD, evangelikalism, bibeltrohet, Adam o Evas historisitet etc. så vitt skilda ämnen att det i realiteten inte har det minsta med varandra att göra. Tro och politik är vitt skilda ämnen/saker.
    Om man inte har mer reda på sig bör man i vart fall vara lite mera ödmjuk. Dessutom bör det ses som en oförskämdhet att utan föregående kontakt 'ösa skit' på någon, som här görs på Stefan Swärd, för att han startat Adam o Eva-debatten.
    Det är snarare den politiskt korrekta åsiktsintolleransen, där det tycks vara hur legalt som helst att smeta och kleta vilka tillmälen som helst på 'åsiktsavvikarna', som är det stora hotet idag, och inte den spretande mängden åsikter. Och sådana fasoner under förment kristna motiveringar!!!
    Flertalet kristna i Sverige idag röstar SD, evangeliska kristna i USA röstade fram Trump, och bibeltroende tror på Adam och Eva. Är då detta förvånande? Att inte visa någon förståelse för sambanden visar snarast på bristande insikt.

  • Thorsten Schütte

    Stefan Swärd är sin vana trogen på hugget:
    http://www.stefansward.se/2017/02/02/sandaren-till-angrepp/#comments

  • Johannes Berglund

    Pinsamt Sune!

    Att hänga ut Stefan Swärd på det sätt du gör är bedrövligt. Att jämföra Stefan med Trump är hårresande! Klart att man ska stå upp mot liberalteologin som Stefan gör, något annat vore tjänstefel. På vilka grunder hänger du ut Stefan Swärd? Vems talan för du?

  • Sidor