Hur ser framtidens pastorsutbildning ut?

Inom Equmeniakyrkan utreds och diskuteras nu hur framtidens pastorsutbildning ska se ut. Ofta hamnar praktiska frågor i centrum: Hur väga den teoretiska kunskapen mot de praktiska färdigheter som behövs i församlingarna? Hur får pastorskandidaten en gångbar utbildning utan alltför höga studielån? Hur ska THS lärare hinna med både undervisning, forskning och egen kompetensutveckling? Hur kan Equmeniakyrkan rekrytera personal utanför de mest attraktiva områdena i Sverige? Det är viktiga frågor men de får inte ta fokus från pastorsutbildningens kärna: pastorskandidatens teologiska formation. Jag vill istället lyfta sju principiella och viktigare frågor för utformningen av framtidens pastorsutbildning.

Vem ska formulera och besvara vilka frågor?  

Lärare och kursansvariga på Teologiska Högskolan Stockholm sitter på en bred erfarenhet av att balansera den praktiska spänningen mellan församlingarnas förväntningar, studenternas förutsättningar, statens krav på utbildningens kvalitet och Equmeniakyrkans önskemål. Det är i första hand här praktiska avvägningar ska göras. Kyrkopolitiska ställningstaganden i de mer principiella frågorna är dock aktuella för den samlade gemenskapen.

Ska pastorerna utbildas inom teologins hela bredd eller med tydligare inriktning mot kommande tjänst? 

Utvecklingen inom universitetsvärlden de senaste decennierna har betonat genomströmning av studenter på bekostnad av en klassisk betoning av bildning. THS och andra teologiska utbildningsinstitutioner har anpassat sig efter detta. Equmeniakyrkan måste dock självständigt ställa frågan om vilken utbildning blivande pastorer ska erbjudas. Jag förespråkar att utbildningen fortsatt håller fast vid teologins hela bredd, att kurserna ska ses som starten för det livslånga lärandet i exegetisk, systematisk, kyrkohistorisk och praktisk teologi.

Går det att utifrån akademisk och frikyrklig bildningskultur initiera och utveckla en sådan bred formation av blivande pastorer?  

THS måste följa den rådande utvecklingen i universitetsvärlden men Equmeniakyrkan kan ta fram en mer diversifierad syn på medarbetarna och öppna för olika tjänster och karriärvägar. Det har alltid funnits en kungsväg för utbildningen, ordinationen och vägen till första tjänst, men där har också funnits undantag från dessa regler. Teologisk examen på högskolenivå ska fortsatt vara huvudalternativet, men för den som inte har annan möjlighet bör det inrättas karriärvägar som bygger på annan grund.

Pastorsrollens professionalisering ställer frågan om kallelse eller anställning?

Väckelserörelsen har institutionaliserats. I dag finns tydliga arbetsrättsliga lagar och kollektivavtal som reglerar arbetet. Ändå är många sjukskrivna och det brukar ibland beskrivas som att församlingarna inte tar sitt fulla arbetsgivaransvar. Hur ser förhållandet ut mellan ideellt engagerade, arbetstagare och tillfälligt arvoderade? 

Hur säkerställer vi på lång sikt Equmeniakyrkans kompetensbehov?

Pastorerna, deras utbildning, församlingarna de kommer från och församlingarna de sänds att arbeta i hör samman. Detta aktualiserar behovet av ökad samordning och förståelse för de processer som möjliggör kompetensförsörjning och kompetensutveckling. THS skulle i teorin kunna utvecklas till en renodlad teologisk utbildning utan direkt koppling till att examinera pastorer. Lokala församlingar skulle kunna besluta att anlita icke-pastorer till sina vakanta tjänster, när inte ordinerade pastorer finns att tillgå eller inte anses uppfylla alla förväntningar. Här anser jag det önskvärt med en tydligare diskussion om de olika aktörernas roller.

Vad ska vi då med teologi till? Teologin och det teologiska studiet är identitetsbärande för den pastorala tjänsten. Detta behöver ytterligare lyftas som grundparadigm till utbildningens mål och syfte. Med detta tar jag alltså avstånd från att bara se utbildningen som ett pragmatiskt inriktat studietillfälle till att se de teologiska studierna som avstampet in i en ny värld. Tydligast vill jag beskriva det med ett slagord jag har använt i samband med Kyrkohandboksarbetet: ”Vet vad du gör och gör vad du vill.” Detta förhållningssätt medför att pastorerna i sin grundutbildning får en allmän teologisk träning som de sedan själva kan tillämpa i den bredd av arbetsformer och arbetsgivare som kallelsen i ett livsperspektiv ofta innebär. De blivande pastorerna ges ett större förtroende att själva gestalta sin kallelse och Equmeniakyrkan framstår som ett ekumeniskt kyrkosamfund med större bredd och mångfald.

Hur blir då sambandet mellan utbildning, ordination och fortbildning tydligt? 

Pastorernas kompetens behöver tas tillvara i en kompetent organisation. Här behöver progressionen liksom karriärvägarna i både utbildning och tjänst göras tydligare. På grundnivån i akademisk utbildning i Sverige finns i dag tre examina. Breddar vi detta till ett internationellt sammanhang tillkommer ett par till. Ordination efter vägledningsåret ger en tydlig signal till församlingarna om det förtroende, den lämplighet och den kallelse som har getts pastorskandidaterna inför kommande tjänst. Men även efter detta behövs den fortsatta teologiska fördjupningen, i dess allra bredaste bemärkelse som ett stöd för de ordinerade att än mer skickliggöras att fullfölja sin kallelse och sitt livsverk. Denna kompetensutveckling på individnivå behöver alltså motsvaras av en breddad kompetens i Equmeniakyrkan.