Vi lever i en tid där mänskliga rättigheter är både självklart och under ett större hot än någonsin. USA:s president inskränkte biståndet till sexuella och reproduktiva rättigheter i utvecklingsländer så fort han svurits in. Nu i sommar vill han förbjuda transpersoner inom militären.

Samtidigt i Ukraina pågår ett krig som på många sätt handlar om värderingar. Ett liberalt Europa som hotade det extremkonservativa Ryssland, där Putin stiftar lagar som alltmer inskränker homo­sexuellas rättigheter. 

Inte heller Sverige är fredat från en allt större hotbild mot de som vill allas rätt att älska och leva. Prideparader attackeras nu regelbundet av högerextrema krafter, som det senaste året tydligt visat att de inte drar sig för våld mot oliktänkande. Nyligen kallade en av KDU:s styrelse­ledamöter Pridefestivalen ”perversa veckan”, och på ledarplats i Världen idag skrevs att Pridefestivalen använder ett signalspråk som är i ”total motsättning till kristna värderingar” och att det handlar om en ”extrem sexradikalism”.

Vi som vill stå upp för allas lika värde, för allas möjlighet och rättighet att älska vem de vill – får inte tro att kampen om demokrati och mänskliga rättigheter för alltid är vunnen. Vi får inte bagatellisera hat vare sig det kommer från unga högerextrema eller från kristna konservativa falanger. Yttrandefrihet kommer alltid innebära att människor uttrycker åsikter som andra­ anser förkastliga. Det vi inte får göra är att låta yttrande­friheten bli en ursäkt för att själva vara tysta när vi upplever att andra människor kränks i dess namn.  För den öppet homosexuella pastorn som får lappar med uppmaningen att ”Gå och dö, bögpräst” spelar det roll att hatet och hatarna finns. För den unga människan i våra sammanhang och församlingar som kämpar med att komma ut, spelar det roll vad Världen idag eller KDU-politiker skriver.

De människorna behöver andra röster – våra röster – som välkomnar, inkluderar och förutsättningslöst och självklart accepterar. Då behövs instagramkonton som @feministpastorn. Då behövs texter som den Sofia Camnerin skrev i Sändaren för drygt två år sedan om varför hon inte ser homosexualitet som en synd utifrån sin bibelsyn.

Vi är aldrig klara med kampen för allas lika värde. Vi är inte där. Därför behöver vi fler röster som igen och igen säger, ”Välkommen! Vi respekterar och välkomnar dig – precis som Gud skapat dig.” 

Sofia Walan