Heltäckande teori om Förintelsen

En tysk bok går på relativt få sidor gediget igenom de skeenden som ledde fram till Förintelsen. Joachim Kasten har läst den.

Nästan 70 år efter Tredje rikets undergång finns fortfarande ett behov av att utreda nazismens ansvar för förintelsen och ställa tunga frågor om varför allt detta kunde ske.

Ett nytt uppmärksammat försök presenterades i våras av den prisbelönte tyske historikern Hans Mommsen. Det som utmärker hans bok är ambitionen till en heltäckande teori om förintelsen. Hans Mommsen leder läsaren från 20-talets antisemitiska radikalism över den så kallade kristallnatten till de slutliga förintelseförsöken i Auschwitz, Treblinka eller annorstädes.

Det omfattande forskningsämnet till trots är Hans Mommsens framställning på ”endast” 235 sidor aldrig ytlig. Hans skrivstil gör att läsaren får en omfattande bild av Tysklands våldsamma förflutna. I början står den fanatiska antisemitismen som utmärkte den ultranationella högerns framfart under Weimarrepubliken. Judar stämplades till syndabockar på grund av sitt förmenta ansvar för kejsarrikets nederlag. Främst NSDAP spred fördomar och pumpade upp dem till den hatiska tesen om att det finns ett ”judeproblem”. Hans Mommsen bestrider existensen av ett motsvarande seriöst spörsmål utan att det rörde sig om propaganda. Man bör tillägga att till och med enkel statistik talar emot det. Hur skulle en minoritet på omkring 550 000 judar kunna dominera ett folk på över 65 miljoner?

I ett talesätt från 1920-talet tillspetsades skillnaden mellan judar och kristna med att kristna inte går till kyrkan och judar inte till synagogan.

Även nazisternas rasbiologiska lära om det ”orena blodet” saknar självfallet verklighetsförankring. Enligt Hans Mommsen fungerade NS-ledarnas antisemitism som ”ett surrogat för ett innehållslöst partiprogram”. Våldsamma övergepp i den andan blev för det så kallade gamla gardet en pseudorevolutionär ritual. Även om den dämpades under olika valrörelser, så var det endast en taktiskt motiverad reträtt. Pandoras ask stängdes aldrig igen.

Efter nazismens ”Machtergreifung” den 30 januari 1933 fick antisemitismen enligt Hans Mommsen nya funktioner. Den framstod som en slags gemensam nämnare för NS-rörelsens olika grupper. Dessutom tjänade den som tryckventil för SA:s och NSDAP:s mest radikala falanger.

Den antisemitiska frasologin värderar författaren som en vanföreställning om att rasbiologisk homogenitet skulle bidra till rikets styrka och renhet.

Till en av Hans Mommsens kärnteser hör att den nazisitska eliten inte från början hade en färdigformulerad masterplan att lösa ”judefrågan” genom etnisk utrensning. Ledarskiktet präglades snarare av en förväntan att tränga ut den judiska befolkningsdelen ur Tyskland.

Med hjälp av Nürnberglagarna bannlystes den judiska befolkningsdelen som ”otysk”. Samtidigt undanröjdes dess materiella existens med hjälp av yrkes- och anställningsförbud samt konfiskeringar och en så kallade arisering av judiska företag.

Genom signalen från Nürnberg markerades en hel befolkningsgrupp som fågelfri.

Under ”kristallnatten” den 9 november 1938 övergick fanatiska nazister från ord till handlig. Synagogor och annan judisk egendom utsattes för brandattentat och vandalism. I propagandan var det ”folkets vrede” men i realiteten låg lössläppta SA-horder bakom pogromen. Till balansräkningen hör minst 400 dödsoffer. Drygt 28 000 personer fängslades i koncentrationsläger.

Med ”kristallnatten” passerade Hitler-diktaturen enligt författaren även den Rubicon* som medförde att judefrågan endast betraktades som ett ”sanitärt problem”.

”Om den internationella finansjudendomen ... än en gång skulle lyckas med att störta folken i ett världskrig, då blir resultatet inte ... judendomens seger, utan förintelsen av den judiska rasen i Europa!”, hotade Adolf Hitler i sitt ökända tal den 30 januari 1939.

Var Förintelsen ändå planlagd på ett tidigt stadium? Hans Mommsen förnekar frågan. Han anser att motsvarande fasanfulla varningar inte var ett tecken på en ”omedelbar förintelseavsikt”. Snarare stod de i en kontext till Evian-konferensen då västmakterna skulle pressas att finansiera judarnas utvandring. Själva mötet slutade resultatlöst. Omkring 300 000 tyska judar lyckades ändå att lämna landet i tid.

Även efter det tyska anfallet mot Polen den 1 september 1939 höll NS-regimen fast vid ”fiktionen av en territoriell slutlösning”, skriver Hans Mommsen.

Krigets förlopp innebar dock att skenlösningar som att evakuera judarna till Madagaskar eller sovjetiska ishavsområden blev självdöende.

Wannseekonferensen i januari 1942 tillskrivs av många historiker som det ödesdigra tillfället då delar av den nazistiska makteliten beslöt om de europeiska judarnas slutliga utrotning.

Hans Mommsen anser att den bilden behöver rättas till. Som skäl uppger han att Förintelsen redan var i gång. Vidare handlade konferensen i synnerhet om att undanröja ministerialbyråkratins motstånd mot SS-ledaren Reinhard Heydrichs omfattande deportationsplaner.

I praktiken innebar ”deportation” likväl en tvångsförflytning till Förintelsen. Hans Mommsen skriver om ”en dynamisk interaktion mellan målsättning och metodernas radikalisering”. Konkret innebar det att man uppfann tekniska lösningar för att genomföra massavrättningar snabbare och effektivare.

Auschwitz och andra koncentrationsläger byggdes ut till dödsfabriker där främst judar gasades ihjäl med hjälp av kemikalien zyklon B.

Förintelsen, eller shoah, som det heter på hebreiska, känneteckar Hans Mommsen som ett brott utan historisk parallell. Nazirikets ledare Adolf Hitler höll alltid distans till konsentrationslägrens fasansfulla verklighet. Ändå var han den avgörande pådrivaren som fick andra att fullständigt tappa den humana orienteringen.

 

 

 

* Rubicon. Italiensk flod. Talesättet ”att korsa Rubicon” har blivit ett uttryck av att man stålsätter sig och inte ämnar eller kan vända om.

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Thorsten Schütte
Intressant analys. Det ligger dock en fara i att se Förintelsen som en "singularitet" utan historisk parallell. Detta tunnelsende kan försvåra att i tid upptäcka embryon till nya folkmord med Kambodja, Rwanda och Srebrenica som dystra exempel. På något sätt har Förintelsen uppstått i skärningspunkten mellan östeuropeiska progromer, väst- och nordeuropeisk rasbiologi och socialdarwinism och tysk perfektionism och byråkrati. En ödesdiger blandning!