Sitter och läser Sändaren. Det har jag gjort regelbundet sedan 1949. I dagens nummer läser jag att påven skall komma på besök till Lund. Vad bra, ta väl emot honom och även jag hoppas på en framtida ordning, där vi alla kristna kan dela den heliga nattvarden offentligt, men varför vänta på beslut enbart från ”ledarna” i de olika kyrkorna? Det kan ta lång tid. Jag och min älskade hustru Aurora, som gick hem i en hjärtinfarkt för snart nio år sedan, hade inte tid att vänta så länge.

Under de 52 år vi var gifta reste vi i 34 länder, de flesta tillsammans, men 24 länder cyklade jag genom ensam. Varje söndag, om det var möjligt, besökte vi närmaste kristna kyrka utan tanke på konfession. Det var allt från grekisk ortodox, katolsk, olika nationella ortodoxa, pingst, bapist, metodist och flera andra. Alltid var vi frimodiga och tog emot Herrens Heliga Nattvard. I Sverige har vi vänner i nästan alla frikyrkor, dem följde vi till nattvaren i ”deras” kyrka

Åtminstone när jag kom som cyklist utomlands måste de flesta ha förstått att jag inte hörde hemma i ”deras fålla”, men aldrig någonsin höjde man på ögonbrynen, eller markerade någon ovilja att dela nattvarden med mig. Tvärtom: gamla tanter, skäggiga gubbar och tjusiga ungdomar kramade om mig, och ofta fortgick gemenskapen efter gudstjänsten.

Har vi gjort fel? Jag tror inte det, och skulle det, mot förmodan, vara så då tror jag fortfarande på en nådefull, förlåtande Gud.