Frikyrkorna kan bli föregångare för nya begravningsceremonier

Men det är också våra gamla seder som man kan
ifrågasätta. Till exempel: Varför måste man föra den avlidne i sin kista in i kyrkan vid avskedstagandet ? Det brukar bli en ganska lång väg, såväl geografiskt som tidsmässigt. De avlidne skall fraktas från sjukhus till kylanläggning för förvaring i flera veckor ibland. Därifrån i kista till kyrkan, därifrån tillbaka till kylanläggning och därifrån till krematorium. Därefter följer gravsättning av urna. Det finns många aspekter på detta förfarande, såväl etiska som ekonomiska och miljömässiga.
Den senaste begravningsgudstjänsten, som jag deltagit i, skedde i Sollentuna Missionskyrka. Jag blev positivt överraskad av att i stället för en kista se ett bord med tända ljus, blommor och ett porträtt av den avlidne och urnan med stoftet. Pastorn gjorde en del avvikelser från den ritual som står i handboken men avskedstagandet var i stort sett det vanliga. Jag känner djup respekt och tacksamhet till den familj som vågar vara föregångare i detta nytänkande.
Det naturliga bör ju vara att så snart alla nödvändiga formaliteter är avklarade, efter ett dödsfall, så bör stoftet kremeras och efterföljande ceremonier styras av detta. Jag är medveten om att det tar tid att ändra gamla beteenden men det är inte för tidigt att samtala om det.
Jag hoppas att frikyrkorna kan vara föregångare på det här området och tillföra en ny ritual i pastorns handbok. Lagstiftning på det här området är att vänta och det vore ju bra om vi för en gångs skull ligger steget före.

Roland Einebrant