Frågan om pionjärt mod har lyfts

Sankt Paulskyrkan är ute till försäljning. Församlingen har funnits i nästan 150 år och kämpat länge, men nu är medlemmarna för få för att orka och kunna driva arbetet vidare. Byggnaden och de människor och livshistorier den rymt har gett rum för Guds kärlek, nåd och förvandling genom sin historia — och den har fortfarande potential att göra det. I debattartiklar, i sociala medier, per mail och i samtal har frågor ställts kring vad Equmeniakyrkan gjort för att förhindra att denna skatt glider oss ur händerna.

Vi har under en längre tid följt samtalen om kyrkans framtid och för nära samtal med församlingen. Tills nyligen fanns planer för fortsatt kyrkonära verksamhet i byggnaden. I Equmeniakyrkans normalstadgar står det att tillgångarna från en upplöst församling tillfaller Equmeniakyrkan. S:t Paul har antagit en annan formulering i sina stadgar vilken säger att det är församlingen själva som ska besluta vart tillgångarna går när församlingen läggs ner. Direkt eller indirekt kommer S:t Paulskyrkans arv leva vidare i verksamhetsområden som präglat församlingens arbete.

Generellt kan sägas att upplösning av en församling inte är något vi gör lättvindigt. Kyrkostyrelsen har nyligen antagit en nationell policy för församlingsupplösning. Den beskriver att en upplösningsprocess kräver stor omsorg och respekt från samfundet, men uttrycker också ett krav på sunt förvaltarskap. Parallellt med detta arbete jobbar samfundsledningen också med att utveckla visioner för pionjärsatsningar.

Equmeniakyrkan Region Stockholm har en tydlig utmaning att söka vägar för att vara en kyrka i storstaden. I regionen har vi redan tidigare i förtroenderåd, bland medarbetare och i församlingar samtalat om vad Equmeniakyrkans utmaning och bidrag i en storstadsmiljö innebär. Vi har identifierat viktiga områden såsom mångfald, diakoni, opinionsbildning och den stora mängden nyinflyttade. Hur det än går med S:t Paulskyrkan har den uppkomna situationen blåst liv i idéer och visioner, drömmar som inte får stå och falla med en byggnad. Många har lyft visioner om en ”diakonal eldhärd som kan befrukta Equmeniakyrkan”, om pion-järt mod och kreativt rum för andlighet och diakoni. Nu vill vi ta vara på detta och har bjudit in till rundabordssamtal.

Equmeniakyrkan vill genom lokala församlingar förmedla Guds närvaro i såväl innerstad som förort och på landsbygd. Det finns många strategiska platser i vår region där vi behöver stötta kämpande församlingar eller starta nya — i områden där inflyttningen är stor, i områden där inga andra kyrkor finns. Vi måste tillsammans fundera kring var vårt gemensamma engagemang behövs som mest. I Stockholms innerstad finns redan många kyrkor, på andra håll i Storstockholm saknas kyrklig närvaro. Många röster har höjts för att Stockholms innerstad ändå är ett strategiskt läge för samfundet som helhet. De har visat att försäljningen av en fastighet i Stockholms innerstad kan väcka viktiga samtal om kyrkans grundläggande uppdrag.

 

 

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Göran Ljungberg
Självklart borde alla equmeniaförsamlingar ha det i sina stadgar att vid upphörande ev tillgångar ska tillfalla det gemensamma samfundet att användas till pionjärsatsningar. En solidaritetsfråga Varför fanns det undantag här ?
Göran Ljungberg
En solidaritetsfråga är väl att alla församlingar i samfundet har inskrivet i stadgar att vid upphörande tillfaller ev tillgångar samfundet Varför undantag i detta fall?