Motståndet inom Equmeniakyrkan mot lokala överenskommelser mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan fokuserar på skrivningen om att Equmeniaförsamlingen och dess pastorer förbinder sig att inte döpa den som är redan döpt.

Det är värt att notera att det är i förslaget till lokalt avtal som den formuleringen finns, inte i förslaget till ekumenisk överenskommelse mellan Svenska kyrkan och Equmeniakyrkan. Att då hävda att någon sådan överenskommelse inte får skrivas under någonstans, innebär ett hårt ingrepp i den kongregationalistiska ordning som ser församlingen som samfundets grundläggande enhet och, i flertalet frågor, högsta beslutade instans.

Att Svenska kyrkan ställer detta som krav för att ingå lokala avtal, kan beklagas. Det kan också förstås mot bakgrund av att det vore svårt för Svenska kyrkan att samverka med en annan kyrka som underkänner dess dop. Men det kan inte med fog beskrivas som att Svenska kyrkan vill bestämma över Equmeniakyrkans församlingar, eftersom inget tvång föreligger att ingå lokala avtal.

Att inte varje pastor passar att arbeta i varje församling, är knappast någon nyhet. Fördelen med detta avtal är att den pastor som söker tjänst redan i förväg vet hur landet ligger.