Jag förstår av repliken i Sändaren 14/2018, kring den kristna gudsbilden att Bo Fjällström önskar se Gud i ett enkelt och konkret format som är fastslaget och tydligt genom mänskligt utformade dogmer. Tyvärr tenderar vissa goda dogmer, att bli extraherade till absoluter, sanningar som avkrävs den troende för att hon ska vara godkänd i trosgemenskapen. Det är långt ifrån den personliga tro som växt fram hos mig genom bibelläsning och studier av den mix av kristna traditioner jag hämtat upp ur min uppväxt inom Missionskyrkan, ett av resultaten av den nyevangeliska väckelsen på 1800-talet. Alla religiösa traditioner handlar om gudsbilder. Det är bilderna av och förståelsen av Gud som skapar traditioner som ibland kan leda till dödliga konflikter men ibland låter sig försonas genom erkännande av varandras likheter. Den senare rörelsen kallas Oikomene och syftar på hela den bebodda världen i samverkan.
Fjällström tycks vara arg på Camnerin för att hon inte fastslår att Jesus är Gud grundat på Johannes fantastiska inledning av sitt evangelium. Varför skulle hon fastslå det? Svårigheten att fastlå det utifrån Bibeln ligger troligen bakom de konflikter i urkyrkan som resulterade i att den Treeniga gudsbilden formulerades och och senare gjordes till dogm. Att just den gudsbilden vann över alla övriga gudsbilder i kristenheten, beror som känt på Roms kejsare Konstantin som förbjöd alla andra försök att förstå Gud utifrån NT.
Men det som gjorde att Treenigheten kunde erkännas av oeniga parter var troligen att dogmen erkändes som ett mysterium – alltså en paradox som inte kunde förklaras med förnuftsregler. Ur en paradox kan man inte plocka ut en separat del och hävda att den är den totala helheten – särskilt inte Treenigheten.
Däremot tillsammans är de tre ”persona” i Treenigheten Gud. Inte lätt att ta till sig utan förmågan att tänka abstrakt. Den förmågan krävs inte för att tro, men den som vill undervisa om kristen tro bör ha tillgång till detta viktiga mentala verktyg. Annars riskerar vi att hamna i gnosticism – urkyrkans svåraste andliga motståndare, som fastställde att Jesus var en gud som vandrade på jorden, vilket var avgudadyrkan i judisk kontext.
Fjällström argumenterar för sin tes genom att hänvisa till Apg 17:23 om Paulus på Aeropagen. Citatet måste dock vara hämtat från någon annan bok. Det talas inte om upprördhet över avgudar utan tvärtom ett respektfullt erkännande av atenarnas noggrannhet vad gäller religiösa ting. Men Fjällström undviker det viktigaste – Altaret till en okänd Gud. En avgud är en tankekonstruktion som man tillmäter gudomlig kraft därför att kultur och läror omkring den fastslår för sina anhängare att den är gudomlig. Altaret till en okänd Gud härbärgerade inga dogmer, utan stod öppen för det öppna hjärtat.
Kom Paulus med dogmer på Aeropagen? Nej, han berättade om den Gud det judiska folket tror på och som utvalt en dag då världen ska dömas och en man, en människa till att utföra denna dom genom att låta honom uppstå från de döda. Han proklamerar inte Jesus med namn och titel men berättar om den bild av Gud som Jesus undervisat om och som Anden ger honom orden till. Paulus låter sina åhörare själva välja vad de ska tro på genom att rannsaka sitt innersta och följa den inre röst som bedöms som mest sannfärdig. De som följer är de som kan frigöra sig från bindningar till inlärda dogmer av ekonomisk, kulturell eller religiös karaktär och tillåta sig ana en annan sanning i mysteriet. En sanning som doftar Nåd, kärlek och försoning.
Låt oss alla tillåta mångfalden i trosbekännelser och gudsbilder, och låt oss undervisa varandra tålmodigt om skavankerna i dessa mänskliga bilder. Sanningen är bara Guds.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Det är inte alltid självklart enkelt att förstå alla delar i Bibeln och hur de hänger samman till kristen tro. Med ödmjukhet kommer man längre men trots detta finns det enligt min mening grundelement där det är svårt att ha en svajig uppfattning. Att Jhannes skriver på rätt tydligt sätt i sin text att Jesus och Gadern är ett är bågot man inte kan gå förbi om man inte väljer att tolka Ordet symboliskt. Det finns mäktigt många ställen i min bibel som styrker den frågan att Gud finns med tre olika uttryck. Dessa sammankopplade kan ju kallas för treenighetsläran eller kanske bara vara som det är. Den helige Ande har en roll och Jesus och Fadern är ju "ett". Att plocka sönder evangeliet låter sig göras men frågan är om man faktiskt missar något. Jag tror att hela Bibeln är inspirerad av Gud genom den helige Anden. Då handlar det inte om fromma käcka ord utan ord som ger liv. Att stå på den klassiskt kristna grunden med Jesus som den enda möjligheten att få del av Herren och Frälsningens under ör en grundbult i klassiskt kristna tron. Det tycker jag mig ha entydigt stöd i utifrån min Bibel. Mångfald är bra med utanförskap önskar man ingen, Men det är lätt att trampa fel.