Red. Robert Eriksson, Joel Halldorf, Åsa Molin "Söndag - gudstjänst i en ny tid" (Libris förlag)
Att den frikyrkliga gudstjänsten befinner sig i kris är uppenbart. Bokförlaget Libris har påpassligt gett ut en bok i ämnet, Söndag — gudstjänst i en ny tid. Det är en grupp teologer, lärare och pastorer från olika samfund som skriver. Gemensamt för dem är ett likartat synsätt på vad en gudstjänst är och hur den ska utformas. Med tanke på alla de synpunkter som kommit fram i den aktuella diskussionen måste boken emellertid ses som en partsinlaga. En ambitiöst sådan med mycket kärlek till saken och rader av värdefulla insikter. En kort recension kan bara spegla en del övergripande tankar och måste oundvikligen också bli ett inlägg i det aktuella samtalet.
Genomgående finns önskemål om fastare ordningar. ”Folkligheten kan slå över i ytliga, sönderpratade gudstjänster.” Detta ska stävjas, menar man, med mer av formulerade böner, symbolhandlingar och en striktare ordning. Jag tror de flesta av oss håller med även om vi inser att en förändring i stil inte räcker. Och att det motsatta diket med välformade liturgier, gudstjänstkläder och färger i exakt ordning, korrekt utförda symbolhandlingar och en lågmäld förkunnelse möter inte heller självklart behovet hos gudslängtande människor.
Det sägs återkommande, nästan som ett axiom, att den primära avsikten med det vi kallar gudstjänst är tillbedjan. Frågan måste ställas om det verkligen är så? Är det verkligen människan som är gudstjänstens främsta subjekt? Går vi till gudstjänst för att utföra en gärning för Gud? Eller är det tvärtom? Går vi till gudstjänst i första hand för att Gud ska göra något med oss? Är inte tillbedjan och tjänst en konsekvens av detta?
Även om boken har ett helt kapitel om predikan nämns den ofta nedvärderande, som ”envägskommunikation”, ”enmansshow”, den kan förvandla oss till ”huvudfotingar”, med en hjärna och ett par fötter. Gustav Wingren citeras visserligen: ”Samma oerhörda kraft som fanns i skaparorden i Bibelns första kapitel, samma skaparkraft finns i det predikade ordet i dag.” Den hållningen märks inte så mycket av i den övriga framställningen. I modern gudstjänst är predikan ofta satt på undantag. Ofta får den stå åt sidan för information och oförberedda kommentarer. Sånger som måste sjungas eftersom kören är på plats. Långa parentationer då människors liv ska sammanfattas. Det som får stå åt sidan är predikan.
En annan sak som lyfts i boken är gudstjänstens offentlighet. Kritik riktas mot den ”sökarvänliga gudstjänsten” som leder till ytlighet och show. Säkert kan det bli så, men måste det vara så? Kan det inte vara tvärtom? Att mötet med samtidens frågor och med konfirmandernas ängslan fördjupar gudstjänsten, levandegör bibelordet och hjälper oss att möta vardagen. Gudstjänstens främsta uppgift är att forma lärjungar, sägs det. Den har en klar adress till de redan troende.
Den fråga man då måste ställa är om Jesus, när han formade lärjungar, verkligen gjorde rätt som bedrev hela sin verksamhet i så stor offentlighet och som hade så stort fokus på undervisning och predikan.
Ett kapitel ägnas åt karismatik. Dessa inslag ses som inslag av uppenbarelse om fysiska krämpor, förbön och profetiska hälsningar. Frågan är om vi inte behöver en bredare syn på karismatik. Att gudstjänsten från första stund ska vara karismatisk och inkludera alla gudstjänstens delar. Där de som medverkar representerar något större än vad de själva är. Och där den helige Ande utför en skaparakt hos alla som är öppna för det.
Boken väcker många frågor. Som instruktionsbok för framtida gudstjänster känns den delvis oroande, men som samtalsunderlag och frågeställare tror jag den kan ge viktiga bidrag.
Torsten Åhman
LÄGG TILL NY KOMMENTAR