Han blev snart föremål för en rad mer eller mindre upprörda nyhetsartiklar, krönikor och inlägg på sociala medier. Särskilt stor uppmärksamhet väckte dels utrikesminister Margot Wallströms (S) uttalande om att ”krypa tillbaka under stenen” och tidigare hans framträdande i Skavlan, där Peterson intervjuades tillsammans med Centerns partiledare Annie Lööf. Hon kunde inte riktigt acceptera Petersons resonemang om forskningen kring manligt/kvinnligt och lika möjligheter versus lika utfall. Att kvinnor och män kan välja olika yrken eller göra olika prioriteringar avseende till exempel familjebildning utifrån annat än sociala strukturer, blev för mycket för henne. Det verkar vara den stora vattendelaren mellan påhejarna och kritikerna.

Men Jordan B. Peterson är enormt populär. Han har tagit världens män med storm genom att säga åt dem att bädda sina sängar och ta tag i sina liv. Nu turnerar han med sin bästsäljare ”12 Rules for Life: An Antidote to Chaos”, eller på svenska ”12 livsregler: ett motgift mot kaos”. En självhjälpsbok som syftar till att forma starka och ansvarstagande individer med kontroll över sina egna liv. Provocerande, tycker många: finns det inte ett svaghetsförakt i Petersons ständiga uppmaningar om att rycka upp sig och sluta se sig själv som ett offer? Men det är egentligen fel fråga. Den fråga som framförallt svensk kristenhet borde ställa sig är: varför lockas så många av Petersons lära?

För att svara på den frågan måste vi först ta reda på vad det är Peterson förkunnar. Hans tolv livsregler visar sig vara en form av gammal hederlig dygdetik, kryddat med Jungianska arketyper och lite DNA-forskning. Flera av livsreglerna lånar ordentligt från både de tio budorden, Jesu bud och vishetslitteraturen: Peterson uppmanar till exempel sina läsare att tänka noga innan de talar, att inte ljuga, att se till sina egna fel och brister innan de kritiserar andras, att omge sig med visa och kloka människor, att ta en dag i taget och söka mening snarare än lycka eller omedelbar behovstillfredsställelse. Budskapet som säljer ut arenor och konferenscenter är alltså till stor del hämtat ur bibelpassager. Det borde få kyrkan att lystra. Peterson är inte kristen, men hans framgångar säger oss något om den mänskliga längtan efter moral, ordning och sanning.

Västvärlden präglas idag till del av strukturtänk och moralisk relativism – vi sägs begå brott, förtryck eller misslyckas på grund av att vi är offer för samhällets strukturer eller våra egna förutsättningar; det finns egentligen inget rätt och fel – men vad Peterson lär ut är att lagen står skriven i våra hjärtan. Vi vill egentligen följa den; vi mår bäst när vi lever etiskt hållbara liv. Här uppenbarar sig ett potentiellt enormt missionsfält för kyrkan anno 2018: världen visar sig vara full av människor som prövat att följa sina drömmar och passa in i en kultur där framgång och skönhet prioriteras över allt annat. De har prövat, och de har misslyckats, och det har fått dem att längta efter något annat, något djupare. De vill ta ansvar. De vill nyttja sin fria vilja. Det är ytterst något gott.

Men vad agnostikern Jordan B. Peterson inte kan erbjuda sina lärjungar är nåd. Människa som han är kan han inte frälsa någon, och han predikar inte heller ett kristet evangelium. Det finns en gräns för vad de tolv livsreglerna kan göra för oss, och det beror förstås på att vi lever i en fallen värld. Vi felar, vi sviker både oss själva och andra, vi misslyckas, vi når inte ända fram, hur goda avsikter vi än har. Det är här Jesus träder in och bjuder oss till omvändelse och tro. Lagen visar sig vara en skugga av det som ska komma: bokstaven dödar, men anden ger liv. Det är i kyrkans intresse att fånga upp dem som lyssnar till Jordan Peterson och erbjuda dem inte bara lagen, utan också anden.