Europa är fästning 2014

Joel Halldorf

I ljuset av de främlingsfientliga partiernas framgångar i valet är det nödvändigt att fundera på vilken vision som vägleder Europa.

I helgen gick Europa till val, vilket i år skedde i ljuset av två ödesmättade jubileum: hundra år efter första världskrigets utbrott, och tjugofem år efter Berlinmurens fall. De händelser som inledde och avslutade Europas korta men blodiga 1900-tal.

Seklet kan ses som en enda lång geopolitisk konflikt. Oförmågan att stifta verklig fred efter det första världskriget ledde till ett andra storkrig. När det tog slut var Europa kluvet i väst och öst, och det kalla kriget inleddes.

I samband med att hon tog emot Per Beskows pris, reflekterade teologen Jayne Svenungsson över stämningarna då muren föll och detta krigens århundrade var över.

”Stämningen under dessa tidiga nittiotalsår var euforisk, närmast febrig”, kommenterar hon, och fortsätter: ”De stora freds– och kulturskapande projekt som påbörjats efter andra världskriget hade nu nått sin fullbordan. Tron på det goda demokratiska samhället, på ett generöst och välkomnande Europa med fri rörlighet och öppna gränser, föreföll vara okuvlig.”

Idag har det öppna Europa förbytts i ”fästning Europa”, med allt mer svårforcerade gränser för de behövande. Välfärdsstaterna bågnar under trycket från samtidens utmaningar, och allt fler samhällsfunktioner flyttas från politiken till marknaden.

1900-talet var blodigt, nittiotalet hoppfullt, men idag råder tvivel och missmod. Kan Europa bli sitt bästa jag — och vad är det i så fall?

Påve Benedikt XVI tröttnade aldrig på att betona att Europas enhet inte kan reduceras till enbart geografi eller ekonomi. I skuggan av andra världskriget var det kampen för människans värdighet och visionen om det goda samhället som byggde ett förenat Europa.

Idag dominerar i stället ekonomi och tillväxt de politiska diskussionerna. Nyliberalism och kapitalism har individens bekvämlighet som högsta mål. Men på den grunden är det svårt att långsiktigt bygga ett gott samhälle.

Om bekvämlighet är målet blir det nämligen logiskt att stänga gränser och kampanja mot samhällets utsätta. Men enligt samma logik blir det tyvärr också rimligt att stänga dörren och låsa om sig när nazister och främlingsfientliga partier marscherar på gator och torg. För motstånd kräver ju att jag sätter min bekvämlighet på spel.

Om vi vill bygga något tillsammans så måste vi ha en vision som är större än oss själva och vår egen bekvämlighet. Vi behöver en vision om vad ett gott och rättvist samhälle är.

Både i sin föreläsning och i den nyligen utkomna Den gudomliga historien pekar Svenungsson på den hebreiska profetismen som en inspirationskälla i kampen för rättvisa. Enligt profeterna stod Gud inte på maktens sida, utan alltid på rättvisans. Som Guds språkrör och förkämpar är profeterna därför beredda att riskera bekvämlighet och till och med trygghet för att fördöma maktmissbruk och stå upp för de utsatta.

Det är profetens vision om Guds rättvisa som gör dem till rättens förkämpar. Europas framtid handlar djupast sett inte om BNP och handelsavtal. Det handlar om vilken vision som bär och förenar henne.

Joel Halldorf
  • 2 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • sonja

    Tack! Hela mitt ansikte ler när jag läser vad du skriver.
    Jag älskar att läsa profeterna eftersom deras budskap är tidlöst.

    Deras budskap angår i allra högsta grad fästning Europa 2014!

  • A

    Så när muren föll var "krigens århundrade" över, nittiotalet var "euforiskt" och "hoppfullt", och ”de stora freds– och kulturskapande projekt som påbörjats efter andra världskriget hade nu nått sin fullbordan"?

    Förlåt, men har både du och Jayne fullständigt glömt Jugoslavien? Själv minns jag nittiotalet som det decennium då vi som fötts efter 2a världskriget förlorade vår naiva tro på att krig var något som hände i andra delar av världen, inte i det moderna och civiliserade Europa.