Equmeniakyrkan är en ovanlig kyrka internationellt sett när vi på ett likvärdigt sätt tillämpar dop av barn och dop av vuxna. Men det betyder inte att vi tänker att människor ska döpas två gånger. När nu frågan om omdop sätts i fokus inför beslut om avtal med Svenska kyrkan tyder det på att vi har talat för lite om olika dopsätt i Equmeniakyrkan.

Jag läser tankar av Lennart Nilsson (nr 11/2016)) och Gunnel Andréasson (nr 15/2016) som inlägg i att värna rätten att underkänna barndopet också i Equmeniakyrkan.

Gunnel Andréasson undrar om hon efter en överenskommelse med Svenska kyrkan bara kan bli anställd i någon av de församlingar i Equmeniakyrkan som inte slutit avtal med Svenska kyrkan. Redan i dag behöver hon väl fundera på det möjliga i att bli anställd i en församling som har döpt barn genom åren och därför inte vill tillämpa omdop.

Under mer än 40 år som pastor har jag döpt många små barn och många vuxna. Och jag har tänkt att varje dop är den människans enda dop. I annat fall bidrar jag till att urholka betydelsen av dopet. När jag döper ett barn kan jag inte se det som ett preliminärt dop som i bästa fall håller livet ut men kanske inte.  Varje pastor och församling som erbjuder människor att döpas som barn måste göra det i förvissningen om att ett nytt dop aldrig behöver ske. Vi blir slarviga i vår dopsyn om vi säger att det är möjligt eller önskvärt att människor döps två gånger.

Jag menar att vi behöver stärka dopet som sådant. Vi ska predika att dopet är Guds gåva till en människa oavsett ålder. Vi kan stärka dopets innebörd för varje människa genom att regelbundet inbjuda till dopbekräftelse. Varje år 1994–2015 har jag i påskdagens gudstjänst påmint församlingen om att i urkyrkan var påskdagen den stora dopdagen. Jag har erbjudit en personlig dopbekräftelse. Jag har ställt frågan: Vill du med Guds hjälp leva som kristen?

Sedan har jag tecknat ett kors i pannan med vatten och sagt ”Du har dött och uppstått med Kristus! Vandra nu i korsets tecken!”

De dop som vi erbjuder i vår kyrka kan ju inte värderas olika. När vi erbjuder barndop måste vi vara kritiska till omdop. Om man som Gunnel A argumenterar för möjligheten att förmedla dopet på nytt till den som är barndöpt är det lätt att tänka att barndopet inte är ett riktigt dop.

Genom dopbekräftelse och predikan om dopet ska vi uppmuntra människor att vara glada över sitt dop antingen det skett som barn, ungdom eller som vuxen.