Equmeniakyrkan sviker världens fattigaste land — Kongo Kinshasa

Equmeniakyrkan har tydligen ärvt ett policybeslut från Missionskyrkan, där det sägs att det ekonomiska stödet till systerkyrkorna i Kongo redan har börjat trappas ner för att inom kort (2017) upphöra helt.

Min undran är hur känt detta är ute i församlingarna — bland dem som offrar till samfundets internationella arbete? Hemligt är det visserligen inte, eftersom jag kunde nå dokumentet via kyrkans hemsida, men allmänt känt är det knappast.

Kongo Kinshasa har det sämre än ”icke-staten” Somalia och ligger, för fjärde året i rad, allra sist på internationella valutafondens lista över fattiga länder — några snäpp efter Eritrea, som har en bruttonationalprodukt (BNP) per capita beräknad till 794 dollar. Motsvarande för Kongo är cirka hälften (394) medan ett av Equmenias andra (relativt fattiga) missionsländer, Ecuador, räknar en BNP om 4 745 dollar per invånare.

Alltså verkar systerkyrkan CEC i det land där befolkningen har det allra sämst i världen och dess ekonomi påverkas  givetvis. Vem förmår offra till sin kyrka när familjen saknar mat för dagen? Det framstår som ett Guds under att ändå något inflyter.

Av det dokument (Organisationsstöd) jag hänvisar till framgår även att Equmeniakyrkan avser att hjälpa CEC förvalta sin usla ekonomi, vilket må vara vällovligt. Dock kan jag inte se det kristligt humana i att samtidigt avveckla biståndet till våra trossyskon i världens fattigaste land.

I alla händelser bör denna utveckling av förbindelserna med syskonen i Kongo vara känd när missionsvännerna i Equmeniakyrkan närmar sig offerkistorna.

 

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Gerard Willemsen
Tore Hägg måste ha missförstått någonting. Det finns inga planer för att avveckla stödet till Kongoländerna. Se http://equmeniakyrkan.se/blog/equmeniakyrkan/equmeniakyrkans-storsta-insatser-sker-i-kongo-kinshasa/ där det beskrivs hur det ligger till.
Jan-Erik Isaksson
Hej! Tore Hägg kan inte ha missförstått någonting. Jag håller fullständigt med honom. Så här står det i det dokument som han hänvisar till: "Svenska Missionskyrkan har under många år gett ekonomiskt stöd till systerkyrkorna i de båda Kongostaterna. I mitten av 2000 -talet togs dock beslut om att successivt minska det direkta ekonomiska stödet till dessa systerkyrkor, vilket innebar att stödet till CEC gradvis skulle trappas ner för att upphöra i och med utgången av år 2017." Att rabbla så många ord om vad Missionskyrkan och Baptistsamfundet har gjort i 130 å Kongo är inget svar på Tore Häggs frågor. Skall stödet i Kongo upphöras? Svaret enligt dokumentet är ett tydligt JA. Tidsgränsen står tydligt där: 2017. Man kan bara undra vem har fattat det beslutet och hur mycket Equmeniakyrkans församlingar känner till det. Tore Häggs insändaren väcker en annan fråga: Är det verkligen kristet att fatta ett sådant beslut (särskilt) nu när man vet att "systerkyrkan" i Kongo Kinshasa har stora problem? Hur Equmeniakyrkan uppfattar mission, som ett projekt eller som kyrkans liv. Kan syskonskapet förvandlas till ett tidsbegränsat projekt? Är kyrkostyrelsen eller tjänstemän som bestämmer här?
M Ahlgren
En tredjedel av de insamlade medlen går till systerkyrkorna i Kongostaterna. Det ska fortsätta, men ett generellt anslag, ska enligt överenskommelse mellan kyrkorna successivt fasas ut, Så står det och det tolkas som att allt ekonomiskt stöd ska bort. En tolkning som är omöjlig att göra, hur man än läser de redogörelser som finns. Först ska ett avtal mellan två systerkyrkor respekteras, det ska vara samarbete på lika villkor. Sedan så bibehålls nivån på det nuvarande stödet (så länge insamlade medel räcker till). Vad finns det i detta som upprör Tore? Har han läst hela texten eller bara plockat en bit och sedan påstå att samarbetet ska upphöra helt? Sedan är frågan om det är kristet att agera så? Visst är det kristet att respektera systerkyrkorna (bara att markera begreppet med citationstecken tyder på en nedvärdering av de kongolesiska kyrkorna) och visst är det kristet att bistå varandra på lika villkor, där alla kyrkorna ses som syskon och där den ena inte är förmer än den andra. Inte ger vi väl av våra medel till mission med villkor att det ska ske helt enligt givarens önskemål, nog är väl mission en av de finaste sätten att utföra riktigt samarbete på!
Jan-Erik Isaksson
Den här frågan ser ut som ett träd som gömmer en hel skog. M Ahlgren måste veta att för några år sedan stoppades hastigt en liknande debatt om Kongokyrkans flygambulans. De svar man fick läsa då liknar dem vi får på den nuvarande frågan. När Kongokyrkans ledare besöker Sverige får man höra en helt annan verklighet, inte minst i frågan om hur samtal kyrkorna emellan ordnas. Att upprepa mängden av pengar som man skänker till Kongokyrkan är varken svar på huvudfrågan eller kärlek till/respekt för systerkyrkan. Många Kongovänners hjärtan blöder inför budskapet om nedtrappning av hjälpmedel till Kongokyrkan, med syftet att upphöras 2017 (det står tydligt). Det är ingenting annat än en rik "storasyster" som bestämmer över den fattiga och maktlösa "lillasystern" i nöd (Se Tores beskrivning). Man kan inte tvinga någon som inte vill, att fortsätta hjälpa Kongokyrkan. Men här handlar det om en hel kyrka, Equmeniakyrkan. Vi måste samtala och hjälpa våra tjänstemän att erkänna gränser på de beslut som bör ligga på styrelsens eller på kyrkokonferensens bord. Det är helt okristet att börja sätta press på någon man älskar just då han/hon har det så sämst! Jan-Erik med Kongo i hjärtat.
M Ahlgren
Nu förs denna debatt på två ställen, men som svar till Jan-Erik: Vad är det som är okristet, när samma mängd pengar går till mission, men där ett av områdena, efter gemensam överenskommelse, byts ut mot ett annat. Ska allt vara som förr, med en kyrka i Sverige som bestämmer allt, eller ska det gemensamma ansvaret, som går i båda riktningarna vara rådande. Ett ganska lätt svar, eller hur.
Ann-Marie Paulsen
Följande frågor dyker upp när man läser det som Svensson/Konde skriver. Hurskall systerkyrkan i KongKinshasa kunna klara av bli oberoende av våra insatser under de förhållanden som råder idag?Det är inte läge att fasa ut dem till att bli oberoende. Det är slå undan bene på dem. Håller med Tore Hägg och Jan-Erik Isaksson i vad de skriver ang detta. Vad är det som skiljer generella anslaget från den andel som är 1/3 del av Equmeniakyrkans totala insamlademedel till internationellt arbete? Det framgår inte i den beskrivning Svensson/konde har gjort. Vad är det för ett samarbeteskontor man pratar om? Vad skall detta kontor ha för funktion? Är det tillgodo för Kongokyrkan eller är det ett fristående projekt? Vilka medel skall användas för att finansiera detta? Det är flummigt och otydligt beskrivet och som en enskild församlingsmedlem vill jag veta om vår systerkyrka i Kongo får den hjälp de overkligheten behöver eftersom jag förväntas lägga pengar till mission.
Jan-Erik Isaksson
Hej igen! "Kan man tala om en 'överenskommelse' när en rik vän, som vet hur svårt du har det, säger att han/hon inte längre vill fortsätta hjälpa dig?" Så tydligt kunde man höra det från Kongokyrkans representanter efter alla dessa möten som Equmeniakykans dokument hänvisar till. Innehållet visar hur samtalen blev orienterade, med krav på CEC: "ska ... ska". Som jag påpekat det tidigare finns det flera exempel där man har hört talas om "överenskommelser" men där "VI" hade själva "beslutat" om allting innan samtal med systerkyrkan. Jag vet inte om M Ahlgren känner igen debatten om "Kongokyrkans flygambulans". Jag ser inget fel i att hjälpa en god vän och inte heller i att få hjälp av ett syskon. Vår rikedom är bara Guds nåd och Kongos misär är ingen synd. Alla behöver vi varandra. Vill man fasa ut hjälpen till Kongokyrkan bör man tänka att "man känner igen en god vän under svåra tider". Ett samordningskontor vid sidan om systerkyrkans administration, med våra egna kongoanställda, är bara ett bevis att VI inte längre visar någon respekt, något förtroende för den kyrka som VI, i stället, tvingar sanera sin egen personal. "Ett träd som gömmer en hel skog!" Jan-Erik