Det är många första för denne påve. Första sydamerikanen, första jesuiten och den förste med namnet Franciskus.

De som samlats på Petersplatsen fick se en märklig tillställning. Den vitklädde mannen hälsade folkmassan genom en enkel liturgi. Först en bön för hans företrädare, påve Benediktus XVI. Därefter bug-ade han sig djupt inför församlingen och bad om deras förböner. De över 100 000 närvarande tystnade när kvällen i ett slag förvandlades från rockkonsert till bönemöte.

Ödmjukhet, enkelhet och fromhet hör till karaktärsdragen hos denne påve. Denne munk-biskop har avsagt sig många privilegier som anses självklara för kyrkliga dignitärer. Han bor i lägenhet i stället för det biskopliga residenset, lagar sina måltider själv och reser ofta med lokaltrafik.

Valet av namnet Franciskus efter Franciskus av Assisi ger fyra viktiga signaler om om vad vi kan vänta av detta pontifikat:

För det första att enkelhet kommer vara den karisma som han för till Vatikanen, vilket ligger i linje med hans liv så här långt.   

Till den personliga enkelheten kommer en omsorg om de fattiga och ett arbete för rättvisa. Som kardinal har Bergoglio inte bara personligen engagerat sig i sjuk- och fattigvård — som när han besökte ett hem för aids-sjuka och tvättade och kysste de inlagdas fötter — utan även kraftfullt kritiserat det system som begraver människor i skulder och fattigdom. Han är varken liberalteolog eller befrielseteolog, men en god utövare av den kristna kärleksläran.

Vidare är namnet Franciskus förknippat med mission. Franciskus av Assisi insåg nödvändigheten av att gå människor till mötes där de var — och gjorde så under en tid då kyrkan utmanades av andra rörelser och dess moraliska förtroendekapital var lågt. När kardinalerna före valet diskuterade nödvändiga egenskaper hos den nye påven hamnade frågan om evangelisation högt på dagordningen.

Detta visar att den riktning som ibland kallas ”evangelical catholicism” nu också nått Vatikanen. Denna form av katolsk tro är mer personlig och missionsinriktad. Kardinal Bergoglio har också goda kontakter med evangelikala företrädare i sitt land, och sägs vara en vän av den katolska karismatiska rörelsen. Han har också själv betonat vikten av att kyrkan går folket till mötes:

— När man går ut på gatorna riskerar man visserligen att drabbas av olyckshändelser. Men om kyrkan blir instängd i sig själv, inåtvänd, åldras hon. I valet mellan en kyrka som råkar ut för olyckor på gatan och en kyrka som är sjuk av självupptagenhet väljer jag utan tvekan den förra.

Slutligen indikerar namnvalet reform. ”Bygg upp min kyrka” var Guds ord till Franciskus av Assisi. Påve Franciskus står inför samma utmaning. Det kommer inte handla om läromässiga reformer (kvinnliga präster, celibat, homosexualitet, etc.), utan om en moralisk restaurering. I kölvattnen av pedofiliskandalerna genomgår den Katolska kyrkan en allvarlig förtroendekris, och en av påve Franciskus viktigaste uppgifter kommer vara att bidra till att reparera anseendet. ¶